År 2009 beslutade kommunen att privatisera Göteborgs hamn och 2011 köptes den upp av APM Terminals som ingår i Maersk-koncernen. Vänsterpartiet motsatte sig beslutet och varnade för riskerna det skulle innebära. Högerpartierna, Socialdemokraterna och Miljöpartiet var alla eniga om privatiseringen. Sedan dess har hamnen befunnit sig i kris. APM Terminals har misskött sitt uppdrag, kört en hård antifacklig linje och tagit ifrån hamnarbetarna deras lagstadgade rättigheter.

Efter år av konflikter gick hamnarbetarna ut i strejk i november 2016. I maj i år eskalerade konflikten ytterligare när APM-Terminals genomförde en omfattande lockout och varslade 160 anställda. En enorm propaganda-kampanj mot hamnarbetarna och deras fackliga arbete tog fart. Lögner, smutskastning och felaktigheter haglade från näringslivet och dess allierade. Det dröjde inte länge förrän strejkrätten hotades av arbetsmarknadsministern själv.

Under hela tiden har ett litet fackförbund, som organiserar 85% av hamnarbetarna, tagit striden för personalen. För de rättigheter vi många gånger tar för givna i den svenska arbetsmarknaden och som generationer före oss har kämpat hårt för. Egentligen har de tagit striden för oss alla. Inte bara på grund av att vi i Göteborg, regionen och Sverige är beroende av en fungerande hamn. Utan också på grund av att de tagit striden mot en allt hårdare arbetsmarknad där förhållandena i klasskampen har försämrats till arbetarnas nackdel.

Från distriktets håll har vi sett det som självklart att engagera oss. Både distriktet och partiföreningarna har gått ut med uttalanden, skrivit debattartiklar, ordnat panelsamtal, föreläsningar, flygbladsutdelningar och affischeringar. När APM-T utlyste lockout och varsel, en extrem åtgärd som närmast handlar om union-busting, beslutade våra parlamentariker att skänka sitt månadsarvode till hamnarbetarnas stödkassa. På Facebook organiserar sig många av oss i stödgruppen Vi stödjer hamnarbetarna i Göteborg. Där har man arrangerat stödfester, insamlingar, flygbladsutdelningar, manifestationer på ett fantastiskt inspirerande sätt.

Många kanske undrar, varför engagerar vi oss i andras kamp? Varför bry sig om hamnarbetarna? Vi som är Vänsterpartister vet. Under vårt distrikts 100-åriga historia har vi gjort det förr. Anledningen är helt enkelt för att vi är en del av en rörelse som är större än vår organisation. En rörelse som vet att parlamentarism går hand i hand med aktivism och praktiskt arbete. En rörelse som vet att politisk förändring börjar utanför parlamenten. En rörelse som samarbetar med andra organisationer, som är aktiv i staden, som finns på torgen, på arbetsplatsen, på flyktingmottagningen, i vårdcentralen.

Rörelsen är inte statisk, den ändrar form och skepnad beroende på vad situationen kräver. Ibland har det varit mot renovräkningar, från Haga på 70-talet till Vita Björn idag. Ibland har det handlat om att måla över reklam på 90-talet i kampen för rätten till allmänna platser fria från sexism. Ibland har det handlat om En annan vård är möjlig, om sittstrejkerna mot utvisningarna till Afghanistan, om Refugees Welcome och transitboende för flyktingar, om sopgubbar, om hotell- och restauranganställda, om utrikespolitik.

Alltid handlar det om att krossa klassamhället.

Adriana Aires,
distriktsordförande Vänsterpartiet Göteborg
Publicerad i Göteborgsvänstern nr 3-2017
Läs hela Göteborgsvänstern

Uppdaterades: 07 nov 2017