Solveig Rönn: Vänsterpartiets första kvinna i riksdagen
Vänsterpartiets första kvinna i riksdagen
I år, 2017, fyller Vänsterpartiet 100 år. För att uppmärksamma det bjuder vi här på en tillbakablick i distriktet ett porträtt av Solveig Rönn, den första kvinna som representerade partiet i riksdagen.
”På ett sätt tyckte jag det var synd, för jag tänkte att då får jag läsa och bilda mig litet, om jag kommer i fängelse.” Så resonerade Solveig Rönn efter att ha trixat sig ur ett åtal i samband med Ådalsskotten. Kamrat Rönn skulle inom några år placeras på andra plats på vår riksdagslista och som första kvinna företräda oss i riksdagen. Vid tiden för sitt inval var hon blott 34 år.
Inträdet i partiet kom efter att Solveig organiserat en strejk mot familjen Bräutigam på deras konditori 1924. Året därpå fick hon anställning inom sjukhustvätten, engagerade sig i Kommunal och fick bekanta sig med socialdemokratiska ombudsmän. För dessa var hennes engagemang inte odelat njutbart. Men Solveigs arbetskamrater uppskattade insatserna. ”Vi tycker att det är så roligt att gå på mötena och höra när du kan diskutera med karlarna.” Även inom SKP var de manliga perspektiven förhärskande. Solveig invaldes i distriktsstyrelsen med uppgift att motverka detta.
Valet 1936 blev en framgång och Solveig fick plats i riksdagen. Villkoren vid denna tidpunkt var mer spartanska än nu. Riksdagsperioden varade fem månader, blygsamt arvoderad – för övrigt arbetade man på sitt vanliga jobb. När Solveigs dotter kom till världen stannade hon hemma i tre månader och prickades för ogiltig frånvaro. Detta föranledde en batalj med riksdagsbyråkratin; skoningslös inför Solveigs övertramp. Hon segrade dock.
Rönn väckte ett trettiotal motioner över ett brett fält av ämnen. Hon föreslog att lärarna skulle fråntas rätten att aga barn i folkskolan och bemöttes starkt av den samlade vetenskapen. Solveig avfärdade dessa ”rottingpedagoger” och hänvisade till synpunkterna från viktigare sakkunniga: barnens föräldrar.
Efter riksdagsarbetet återvände Solveig till mangeln men fann arbetet för tungt – hon sjukpensionerades. Det blev tufft men Solveig fann en ny utkomst. Denna gång inom ABF: en organisation som annars inte gjort sig något större namn på att rekrytera kommunister. Där arbetade hon sedan livet ut. Hennes styrka var förmågan att förena studier i politisk teori med taktisk tillämpning. Mellan cirkelträffarna fick deltagarna olika uppdrag för att föra ut det de lärt sig till andra miljöer och återkoppla till cirkeln kring responsen. Solveig Rönn lämnade oss 1982.
Text Christian Larsson
Även vårt partidistrikt fyller 100 år. Den 8 april firar vi detta med seminarier och fest. Under jubileumsåret kommer en rad aktiviteter att uppmärksamma våra föregångares insatser. I Göteborgsvänstern ger vi några förkortade smakprov från Hundraårsboken.