Vänsteroppositionen i regionen
På lördag 10 december kampanjar Vänsterpartiet Göteborg mot privatiseringen av mödravården.
Vänsteroppositionen i regionen
– ett reportage från Vänsterpartiet Göteborgs tidning Göteborgsvänstern
Vänsterpartiet är i opposition mot de blågrönas styre i Västra Götalandsregionen, Sveriges största arbetsgivare. – Vi är en tydlig vänsteropposition, som slåss för ett jämlikt och jämställt Västra Götaland. Möt Eva Olofsson och Carina Örgård om Vänsterpartiets politik i regionen.
I regionvalet 2014 fick Vänsterpartiet 8,34 procent av rösterna (med 12,69 procent av göteborgarnas röster vilket är högre än i kommunvalet) och vann fyra nya mandat. Samtidigt gjorde Socialdemokraterna sitt sämsta val hittills och förlorade sex mandat.
Resultatet blev en blågrön majoritet med de borgerliga och Miljöpartiet, som alltså bröt samarbetet med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna hamnade i opposition. Det gjorde också Sverigedemokraterna, som inget parti samarbetar med.
Regionen är gigantisk: den omfattar 49 kommuner, omsätter 50 miljarder kronor, har 55 000 anställda (varav 90 procent jobbar inom sjukvården och där en klar majoritet är kvinnor) Den som har makten över regionen styr över sjukvård, kollektivtrafik, regional utveckling och en stor del av kulturen i Västsverige.
Eva Olofsson är sedan valet regionråd, den enda heltids-politikern för Vänsterpartiet i regionen. Hon sitter i regionstyrelsen, som väljs av de 149 ledamöterna i regionfullmäktige och i Hälso-och sjukvårdsstyrelsen. Hon delar sin tid mellan Vänersborg och Göteborg när hon inte är ute på besök hos vårdpersonal eller fackföreningar.
Regionfullmäktigeledamoten Carina Örgård är fritidspolitiker med tunga uppdrag inom exempelvis Hälso- och sjukvårdsnämnden i Göteborg och psykiatriberedningen. Det sistnämnda ett område som hon behärskar som mångårig inom psykiatrin, nu senast hos Rädda Barnen.
En bra arbetsgivare
Två års blågrönt styre har också varit två år av försök till privatiseringar, framför allt inom hälso- och sjukvården. Senast i raden är förslaget till privatisering av mödravården, det tredje så kallade Vårdvalet efter vårdcentralerna (som riksdagen fattat beslut om) och rehabilitering.
Skillnaden mellan vänsterpolitik och blågrön politik märks också när det gäller personalens rättigheter och lönepolitiken – där de blågröna vill öka skillnaden mellan och inom olika grupper. Men framför allt en underfinansiering av sjukvården eftersom skattehöjningar är uteslutna. Det drabbar verksamheten med nedskärningar, avgiftshöjningar och växande köer.
– Sahlgrenska Universitetssjukhuset får som exempel inte de anslag som de borde, vilket innebär växande köer. De anställda får heller inte rimliga lönehöjningar och personalvakanser har lett till att de som är kvar tvingas jobba ännu snabbare vilket leder till personalflykt. De blågröna försöker sätta plåster på variga sår med tillfälliga anslag här och där eller så lägger de ut operationer på privata alternativ, säger Carina Örgård.
Nyligen var det ett fall med ett litet barn i Askersund som fötts med hjärtfel och som snarast möjligt måste opereras. Barnet fick en tid för operation, men väl på plats på Drottning Silvias Barnsjukhus fick andra fall gå före och föräldrar och barn fick åka tillbaka hem.
– Att en operation ställs in får man acceptera om ett mer akut fall dyker upp. Men barnet och dess föräldrar fick åka fram och tillbaka fyra gånger och operationen blev uppskjuten flera månader. Det är inte acceptabelt, särskilt inte som det beror på dålig personalpolitik. Samma problem finns exempelvis Barn- och ungdomspsykiatrin i Göteborg, där jag varit verksam, säger Carina Örgård.
Frågan är uppe i regionfullmäktige:
– Huvudproblemet är att sjukvården inte lyckas rekrytera och behålla sjukvårdspersonal, framför allt sjuksköterskor. Då måste det till djärvare grepp som gör vården till en attraktiv arbetsplats, exempelvis en arbetstidsförkortning, fler arbetskamrater och en lön som motsvarar arbetsuppgifterna, säger Eva Olofsson.
Det är just frågor som berör personalsituationen som Vänsterpartiet långsiktigt driver i regionen. Vården är ingen bra arbetsgivare om man ständigt kallar in sin personal akut via SMS eller ställer krav på dubbla arbetspass.
”Vår lösning är en förkortning av arbetstiden och sådana försök görs redan, bland annat på Mölndals sjukhus. Ett annat botemedel är lönehöjningar. Genomför vi detta kommer vi också få en fungerande sjukvård.”
Hög personalomsättning innebär också att kompetens förloras. Då blir det än svårare att ha hög kvalitet och utveckla verksamheten.
– Jag går regelbundet med de anställda på olika arbetsplatser. I somras var jag med på avdelning 21 på Sahlgrenska där en kvinna dagen före sin semester blev övertalad att stanna en dag till trots att hon egentligen inte ville. Men hon ställde upp, för patienternas och sina arbetskamraters skull. Men det leder samtidigt till utslitning och att många därför ser sig om efter andra jobb, säger Eva Olofsson.
Att de anställda arbetar dygnet runt, dag, kväll och natt m
ed helgtjänstgöring är också en orsak till personalbristen. Det sliter på arbetslivet men också livet utanför arbetet, det är svårt att orka ställa om sig.
ed helgtjänstgöring är också en orsak till personalbristen. Det sliter på arbetslivet men också livet utanför arbetet, det är svårt att orka ställa om sig.
– Vår lösning är en förkortning av arbetstiden och sådana försök görs redan, bland annat på Mölndals sjukhus. Ett annat botemedel är lönehöjningar. Genomför vi detta kommer vi också att få en fungerande sjukvård, säger Carina Örgård.
Full finansiering
Till det krävs en skattehöjning. Därför lägger Vänsterpartiet fram noga uträknade budgetar till regionen, även om de inte har en chans att gå igenom. Och det är i skattefrågan som den stora skärningspunkten går mellan Vänsterpartiets och Socialdemokraternas opposition. Socialdemokraterna är enligt Eva och Carina mycket radikalare i opposition än de var när de styrde regionen. Men någon skattehöjning kommer de knappast att våga sig på.
– Jag är för att driva en politik som också är finansierad fullt ut. Ekonomiska underskott skapar bara otrygghet, kortsiktiga besparingar och hämmar utvecklingen. Vi föreslår tio öres skattehöjning i vår budget och om det behövs för en bra vård är jag beredd att höja skatten ytterligare i Västra Götalandsregionen för att få verksamheten att fungera. Men de tio statliga vänstermiljarderna gjorde det inte nödvändigt för 2017, säger Eva Olofsson.
Sju till femton månaders kö till knäoperationer eller grå starr skapar inget förtroende för vården. Det leder också till att de som har råd köper sig fria genom privata försäkringar. Går uppdragen att kapa köerna till privata aktörer leder det också till att fler anställda, ögonläkare eller specialistsköterskor, lockas dit. Därför är det också viktigt hur pengarna i budgeten fördelas:
– De blågröna har hållit i pengarna centralt och inte fördelat dem ut i verksamheten förrän de mer eller mindre inte klarat sig utan. En vanlig borgerlig lösning är akuta upphandlingar för privata aktörer som täcker det som exempelvis sjukhuset självt inte mäktar med. Vi är övertygade om att vi skulle få bra mycket mer för pengarna om de går ut direkt ut till vår egen verksamhet, säger Eva Olofsson.
Bättre fackliga kontakter
Vad innebär det för Vänsterpartiet att sitta i opposition? Sitsen är inte unik; det är bara en mandatperiod, 2010-2014, sedan regionen bildades 1999 som V har suttit i majoritet. Eftersom S förlorade så många mandat och de blågröna tog över så valde S att ta de viktiga presidieposterna i nämnder och styrelser. Däremot fick V platser i fler nämnder och styr-elser genom valsamverkan med S. Det har gjort det svårare för Vänsterpartiet att få direkt insyn denna mandatperiod.
– Det gör att vi måste vara mycket mer aktiva under nämndsammanträdena, det är där vi kan få information, ställa frågor och agera. Som vänsterpartist är man ofta också ensam på sitt uppdrag, säger Carina Örgård.
“Vi har också blivit bra på att tala direkt med och samarbeta med de fackliga organisationerna. Särskilt Vårdförbundet och Kommunal.”
Oppositionsrollen är synonymt med att utarbeta en tydlig och konkret vänsterpolitik. En politik som också måste bli känd av invånare och anställda, patienter, anhöriga och fackligt aktiva. För att nå dit arbetar V med insändare, debattartiklar och möten med olika grupper. Eller att gå med på en arbetsplats under en dag.
– Det är så vi bäst kan få höra hur det verkligen är ute i verksamheten. Vi har också blivit bra på att tala direkt med och samarbeta med de fackliga organisationerna. Särskilt Vårdförbundet och Kommunal. Vi träffar också patient- och brukarorganisationer, säger Eva Olofsson.
Tillsammans med de berörda partidistrikten i regionen – Skaraborg, Bohuslän och Älvsborg – var man i våras ute och slogs för att få behålla de fem av offentliga Närhälsans vårdcentraler som sedan stängdes av de blågröna.
– Vi har också lagt en motion om att prova sextimmarsdag på antingen Alingsås tvätt, något kök eller del av lokalvården, arbetsplatser med tuff arbetsmiljö och höga sjukskrivningstal. Där är Kommunal positivt inställda. Vi har också fått igenom en utredning om vita jobb där fackföreningarna får en starkare ställning. Det är en stor fråga eftersom regionen upphandlar för miljardbelopp varje år, säger Carina Örgård.
Text Gus Kaage Foto omslagsbild Jöran Fagerlund
Reportaget är tidigare publicerad i Vänsterpartiet Göteborgs tidning Göteborgsvänstern.