Att utöka RUT genom att rika skulle kunna anställa privata trygghetsvakter riskerar att öka ojämlikheten. Trygghet i vardagen ska inte vara en exklusiv vara för några få.

Överenskommelsen mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna, det så kallade januariavtalet, innebär en rejäl högersväng i skattepolitiken. I överenskommelsen ingår   utvidgning av rut-avdraget, som bland annat kommer att omfatta så kallade trygghetstjänster, där privata trygghetsvakter skulle kunna bli aktuellt.

Skatteverkets statistik visar att de som använt sig av rut-avdraget för hushållsnära tjänster är de med höga inkomster. Däremot använder få av de med låga inkomster rutavdraget. Varför staten ska fortsätta ge rabattkuponger till en redan privilegierad grupp är ytterst märkligt. Resultatet av den här omfördelningen har inneburit att den ensamstående mamman i Bergsjön via sin skattsedel betalar möjligheterna för de välbärgade familjerna i Långedrag att skaffa billig hushållshjälp.

Att skatteavdraget nu även ska omfatta trygghetstjänster kan verka som en rätt harmlös åtgärd. Men i själva verket är förslaget om trygghetsrut en del av ett större problem. För det första.

De ojämlika livsvillkoren växer sig allt större i Göteborg. Det är ingen nyhet att skillnaderna i både livslängd och inkomst är stora mellan områden som ligger i de sydvästra delarna av staden och de i nordost. För det andra är det nämligen väldigt stor skillnad på att göra skatteavdrag för att få hjälp att montera en diskbänk och att anlita en privat vaktfirma för att öka den egna tryggheten och skydda sig mot brottslighet.

När det kommer till trygghet så är otryggheten redan en klassfråga. I de senaste trygghetsundersökningarna som gjorts i Göteborg är det tydligt att det är de som bor i de nordöstra stadsdelarna, och framförallt kvinnor, som är de som i störst utsträckning upplever otrygghet.

Alla ska kunna känna sig trygga i sin vardag. Men med det nya förslaget till trygghetsrut kommer de som bor i villa i Långedrag och Torslanda fortsätta känna sig trygga med privata trygghetsvakter, medan kvinnor i Angered fortsatt får känna sig otrygga. Logiken är märklig i och med att risken för att bli utsatt för brott inte ökar i de grupper som köper ruttjänster. Det är bland de mest socialt utsatta som otryggheten ökar. Den enda effekt trygghetsrut kommer ge är att förstärka de klasskillnader som redan finns.

I en debatt i riksdagen med finansministern ställde Vänsterpartiet frågor om hur hon ser på att skatteavdraget för trygghetstjänster ska utjämna de allt mer växande klyftorna. Då lyfte hon fram att rutavdraget skulle kunna omfatta att par som är på bröllopsresa kan få hjälp med att någon kommer hem och vattnar deras blommor.  Det är en skrattretande skev fördelningspolitik som presenteras. På vilket sätt bidrar de här tjänsterna till att utjämna klyftorna vi ser i Göteborg?

Det är med andra ord tydligt att regeringen tagit en ordentlig högersväng och sviker vanligt folk. Om regeringen vill arbeta för ett tryggt samhälle för alla, varför fördelar de inte skattemedel till att förstärka det förebyggande sociala arbetet och utökad välfärd?

Trygghet för alla göteborgare skapas genom jämlika livsvillkor. Vi behöver därför inte fler första hjälpen-kit till rika i form av fler möjligheter till skatteavdrag. Det göteborgarna behöver är rejäla investeringar i välfärden för att minska den segregation som ojämlikheten lett till. Det handlar bland annat om en trygg hemtjänst för äldre, fler lärare och en bra socialtjänst.

För oss i Vänsterpartiet är det glasklart. Privata trygghetstjänster som de redan välbeställda kan köpa på skatterea på bekostnad av de som tjänar minst kommer inte leda till ett jämlikare Göteborg. Notan för överklassens trygghetsrut betalas av arbetarklassen i form av försämrade livsvillkor.

Daniel Bernmar
oppositionsråd

Tony Haddou
riksdagsledamot och skattepolitisk talesperson

Uppdaterades: 04 apr 2019