Vad händer i Venezuela? Intervju med Kajsa Ekis Ekman
Under föreläsningsserien Sommar med Vänstern var författaren och journalisten Kajsa ’Ekis’ Ekman på plats och pratade om läget i Venezuela för en fullsatt lokal. Efteråt fick Göteborgsvänstern tillfälle att byta några ord med henne.
I februari åkte du till Caracas för att rapportera därifrån. Vad fick dig att åka dit?
– Då Trump utropade Guaidó till president i Venezuela fylldes våra medier med nyheter som är vanliga före ett krig, något som är igenkännbart från tiderna innan till exempel krigen i Libyen och Irak. Plötsligt står det varje dag om hur folk lider, att regeringen måste störtas nu, det är bråttom, man gick på en vecka från att säga ”regering” till ”regim” och sedan ”tyranni”. Det gick inte att lita på medias rapportering, men det fanns inte heller andra trovärdiga medier, så jag bestämde mig för att åka dit och kolla själv, berättar Ekis.
Vilka träffade du där och hur var deras situation?
– Vi bodde i ett övergivet lager som fattiga människor ockuperat, de har fått marken och material av staten mot att de bildar en förening och bygger sina egna bostäder. Landet lider av hyperinflation, varorna blir dyrare och det är svårt att få tag på kontanter. De internationella sanktionerna gör att det är brist på mediciner och landets tillgångar utomlands är frysta.
Hur har det varit i Venezuela tidigare om vi tittar tillbaka?
– Inga av de problem som landet har nu är nya. Sedan oljan hittades 1923 och landet snart blev beroende och började importera alla andra varor har alla regeringar haft samma huvudsakliga problem. Oljeproduktionen kräver väldigt lite arbetskraft, landet är urbaniserat men inte industrialiserat. Allt hänger på oljepriset och på fördelningen av oljepengarna. Länge har de endast gått till en liten elit.
– 1976 nationaliserades oljan och det har gjorts flera försök att diversifiera ekonomin men tiden innan Chavez var man i en situation som liknar dagens. 1989 när priserna på kollektivtrafiken plötsligt gick upp ledde det till El Caracazo, en serie protester och upplopp mot de nyliberala reformerna som den dåvarande regeringen införde. Militärstyrkor sattes in och tusentals personer sköts till döds.
– Olika typer av rörelser ledde till Chavez seger: antiimperialistiska, kvinno-, hembiträdenas, taxiförarnas rörelse. Det som hände var en demokratisk revolution. Analfabetismen började utrotas, det byggdes miljoner bostäder och många do-it-yourself projekt, som där vi bodde, skapades. Landet demokratiserades på ett sätt som är helt unikt i Venezuelas historia, förklarar Ekis.
Vad ledde till dagens situation?
– 2014 sjunker oljepriset drastiskt och då uppdagas det att ekonomin varit misskött. Valutasystemet där importörer får växla till sig billiga dollar mot att de lovar att importera fungerar inte. Det innebär i praktiken att staten subventionerar kapitalister och skojare som inte importerar något då kontrollerna är bristfälliga. Jag tänker att det finns många korrupta människor som tjänar på det och starka intressen för att det ska fortsätta, trots att landet lider. Exproprieringarna har inte alltid gått till folket utan till inkompetenta militärer.
– Det finns ett stort folkligt missnöje med allt detta, men folket stödjer inte oppositionen, de är missnöjda med korruptionen men de vill inte tillbaka till hur det var innan Chavez. Oppositionen har ingen folklig bas, de är rika som vill ha tillbaka sina gamla privilegier. Just nu levererar inte Gaudió så högern och överklassen är arga på honom. USA väntar på att Guaidó ska skapa en ideal situation för militär invasion men hans försök har hittills blivit fiasko. Dessutom har Venezuela en avancerad flotta och en invasion skulle kräva mycket, fortsätter hon.
Hur tycker du att Sverige har agerat?
– Den svenska regeringen undergräver tidigare val när de går ut och säger att Guaidó är en legitim president. Jag tror inte Margot Wallström inser vilka extremister de stödjer! Guaidó och hans gäng är CIA-sponsrade och USA-utbildade, men USA vill inte ha en regelrätt militärkupp med tanks som i Chile 1973, istället utbildar de studenter för att starta koordinerade protester och skapa kaos i landet.
– Det är anmärkningsvärt vad som har hänt med den svenska utrikespolitiken. Att Sverige har erkänt en president som inte är vald, har det någonsin hänt tidigare? Sverige har inte längre en självständig röst i utrikespolitiken.
– En FN-rapport har pekat att sanktionerna mot Venezuela strider mot folkrätten och innebär en akut risk för människorna. Sverige har anslutit sig till sanktionerna vilket betyder att vi är delaktiga. Regeringen i Venezuela har gjort många misstag, men det är viktigt att skilja på regeringens misstag och folkrätten. Bara för att en regering gör misstag kan man inte komma och invadera ett land. Jämför med Irak: ingen sa att Saddam Hussein var bra, ändå var till och med Maud Olofsson ute och demonstrerade mot krig. Då talar vi om en diktator som gasat ihjäl tiotusentals, inte om radiokanaler som inte får förnyad licens som i Venezuela, säger Ekis.
Och vänstern i Sverige?
– Delar av vänstern har tappat den antiimperialistiska synen. Det gäller V, S, tidningar som Flamman, ETC och Fria. De slickar USA:s röv och sviker världens folk. Vänsterpartiet har blandat ihop sig själva med Amnesty international och helt tappat den antikoloniala och systemkritiska synen. Håkan Svenneling, er utrikespolitiska talesperson, menar till exempel att det senaste valet i Venezuela inte var legitimt. Varför? Det var ju oppositionen som hoppade av samtalen och bojkottade valet innan för att de visste att de inte skulle vinna! Vad ska regeringen göra då, inte gå till val alls?
Tips från Ekis för mer information om Venezuela
Venezuela Analysis på venezuelanalysis.com
Venezuelanätverket på Facebook
Läs Juan Velasquez som har skrivit flera artiklar baserat
på sin forskning i Venezuela.
Text: Adriana Aires
Texten publicerades ursprungligen i Vänsterpartiet Göteborgs medlemstidning Göteborgsvänstern, nr 3/2019.
