I veckan uppmärksammade Göteborgs-Posten att Göteborgs Stad köper ut sjuka medarbetare i stor skala och till höga kostnader. – Det är helt oacceptabelt att sjuka anställda köps ut, säger Vänsterpartiets kommunalråd Jenny Broman.

Broman ser möjligheter till andra lösningar än de som Göteborgs Stad hittills har gjort:

– En stor anledning till sjukskrivningar är den ansträngda arbetsmiljön. Det kan vi förbättra genom mer resurser till välfärden. Om det är arbetsorganisationen och brist på resurser som gör människor sjuka på jobbet måste vi fixa just det istället för att köpa ut medarbetabetarna.

Enligt Göteborgs-Posten köpte Göteborgs stad ut 131 personer till en kostnad av 24 miljoner kronor, exklusive arbetsgivaravgifter och sociala avgifter, som uppgår till cirka åtta miljoner kronor.

Förutom mer resurser har Vänsterpartiet flera konkreta förslag för att komma till bukt med problemen på annat sätt än att köpa ut medarbetarna.

– Vårt förslag om en ny stödfunktion för att hjälpa förvaltningarna med omplacering kan bidra till att medarbetare kan få nya arbeten. Det borde vara möjligt inom en sådan stor arbetsgivare som Göteborgs Stad.

Till sist betonar Broman vikten av att kommunen tar hand om sina anställda.

– Medarbetarna är stadens viktigaste resurser, avslutar hon.

Förhoppningsvis blir Göteborg utnämnd till Sveriges första UNESCO litteraturstad. Det skulle stärka litteraturens roll och stärka stadens profil internationellt, skriver Grith Fjeldmose (V), oppositionsråd.

Böcker är billigare och mer tillgängliga än någonsin. Detta samtidigt som forskning visar att svenska skolbarn har blivit sämre på att läsa och förstå enkla texter. Idag går en femtedel av alla elever går ut grundskolan utan att kunna läsa en dagstidning. Skillnaderna mellan olika grupper i samhället är stora.

Vi har drivit på för att Göteborg ska ansöka om att bli utnämnd till Sveriges första UNESCO litteraturstad, ett globalt nätverk bestående av städer med ett särskilt intresse för litteratur och litterär konst. Utmärkelsen skulle bli både en kvalitetsstämpel och en katalysator för att stärka litteraturens roll i staden. Dessutom skulle det ge Göteborg en stark profil internationellt.

Städerna som ansöker ska bland annat kunna visa att de jobbar aktivt för att främja läsning, litteratur och det skrivna ordet. För Göteborgs räkning bör syftet med att ansöka vara att sätta ljus på och samordna allt det litteraturarbete som redan görs i staden. Något som bör lyftas fram i ljuset är ”Staden där vi läser för våra barn”, som ingår i programmet Jämlikt Göteborg. Målet med satsningen är att öka kunskapen bland personal i staden, att stärka det läsfrämjande arbetet och att öka medvetenheten hos vuxna som är nära barn om värdet av att läsa högt.

Forskning visar att högläsning ökar barns verbala förmåga och har positiv påverkan på skolmognad. Högläsningens vinster är många, som tidig språkutveckling för såväl majoritet- som minoritetsgrupper, ett välutvecklat ordförråd, en tidig läslust och en ökad läsförmåga, vilket också påverka skolresultaten.

Ett annat viktigt arbete som görs är Fristaden Göteborg. Sedan 1996 har vår stad tagit emot och erbjudit skydd åt förföljda författare från olika länder runt om i världen. Även här gick Göteborg i täten och blev Sveriges första fristad.

Göteborg har dessutom 25 bibliotek med en myllrande verksamhet runt omkring. Listan på allt arbete som görs inom litteraturområdet är glädjande lång och stödet för litteraturen är stort. Ett exempel på det är att det är flera av stadens litterära organisationer som har lyft frågan och ställt sig bakom att en ansökan ska skickas in till UNESCO. Tillsammans ska vi göra allt vi kan för att Göteborg blir en litteraturstad.

Grith Fjeldmose (V) oppositionsråd

Det borgerliga styret i Göteborg chockhöjer priset på månadskort med 135 kronor till närmare 800 kronor. Höjningen genomförs den 20 augusti i år. Höjningen kommer också att drabba Färdtjänsten.     

– Alliansen ger göteborgarna en sur sommarpresent. Ur ett klimatperspektiv är det katastrof. Förslaget slår särskilt mot de med lägre inkomster och mot kvinnor eftersom kvinnor reser mer kollektivt, säger Gertrud Ingelman (V) ledamot i Trafiknämnden.

Det betyder också att det finns planer på att göra månadskorten för Färdtjänsten dyrare.

– Vänsterpartiet tycker det är särskilt olyckligt att de som reser med färdtjänsten ska drabbas av Alliansens nedskärningspolitik, säger Ingelman. 

Att utöka RUT genom att rika skulle kunna anställa privata trygghetsvakter riskerar att öka ojämlikheten. Trygghet i vardagen ska inte vara en exklusiv vara för några få.

Överenskommelsen mellan regeringen, Centerpartiet och Liberalerna, det så kallade januariavtalet, innebär en rejäl högersväng i skattepolitiken. I överenskommelsen ingår   utvidgning av rut-avdraget, som bland annat kommer att omfatta så kallade trygghetstjänster, där privata trygghetsvakter skulle kunna bli aktuellt.

Skatteverkets statistik visar att de som använt sig av rut-avdraget för hushållsnära tjänster är de med höga inkomster. Däremot använder få av de med låga inkomster rutavdraget. Varför staten ska fortsätta ge rabattkuponger till en redan privilegierad grupp är ytterst märkligt. Resultatet av den här omfördelningen har inneburit att den ensamstående mamman i Bergsjön via sin skattsedel betalar möjligheterna för de välbärgade familjerna i Långedrag att skaffa billig hushållshjälp.

Att skatteavdraget nu även ska omfatta trygghetstjänster kan verka som en rätt harmlös åtgärd. Men i själva verket är förslaget om trygghetsrut en del av ett större problem. För det första.

De ojämlika livsvillkoren växer sig allt större i Göteborg. Det är ingen nyhet att skillnaderna i både livslängd och inkomst är stora mellan områden som ligger i de sydvästra delarna av staden och de i nordost. För det andra är det nämligen väldigt stor skillnad på att göra skatteavdrag för att få hjälp att montera en diskbänk och att anlita en privat vaktfirma för att öka den egna tryggheten och skydda sig mot brottslighet.

När det kommer till trygghet så är otryggheten redan en klassfråga. I de senaste trygghetsundersökningarna som gjorts i Göteborg är det tydligt att det är de som bor i de nordöstra stadsdelarna, och framförallt kvinnor, som är de som i störst utsträckning upplever otrygghet.

Alla ska kunna känna sig trygga i sin vardag. Men med det nya förslaget till trygghetsrut kommer de som bor i villa i Långedrag och Torslanda fortsätta känna sig trygga med privata trygghetsvakter, medan kvinnor i Angered fortsatt får känna sig otrygga. Logiken är märklig i och med att risken för att bli utsatt för brott inte ökar i de grupper som köper ruttjänster. Det är bland de mest socialt utsatta som otryggheten ökar. Den enda effekt trygghetsrut kommer ge är att förstärka de klasskillnader som redan finns.

I en debatt i riksdagen med finansministern ställde Vänsterpartiet frågor om hur hon ser på att skatteavdraget för trygghetstjänster ska utjämna de allt mer växande klyftorna. Då lyfte hon fram att rutavdraget skulle kunna omfatta att par som är på bröllopsresa kan få hjälp med att någon kommer hem och vattnar deras blommor.  Det är en skrattretande skev fördelningspolitik som presenteras. På vilket sätt bidrar de här tjänsterna till att utjämna klyftorna vi ser i Göteborg?

Det är med andra ord tydligt att regeringen tagit en ordentlig högersväng och sviker vanligt folk. Om regeringen vill arbeta för ett tryggt samhälle för alla, varför fördelar de inte skattemedel till att förstärka det förebyggande sociala arbetet och utökad välfärd?

Trygghet för alla göteborgare skapas genom jämlika livsvillkor. Vi behöver därför inte fler första hjälpen-kit till rika i form av fler möjligheter till skatteavdrag. Det göteborgarna behöver är rejäla investeringar i välfärden för att minska den segregation som ojämlikheten lett till. Det handlar bland annat om en trygg hemtjänst för äldre, fler lärare och en bra socialtjänst.

För oss i Vänsterpartiet är det glasklart. Privata trygghetstjänster som de redan välbeställda kan köpa på skatterea på bekostnad av de som tjänar minst kommer inte leda till ett jämlikare Göteborg. Notan för överklassens trygghetsrut betalas av arbetarklassen i form av försämrade livsvillkor.

Daniel Bernmar
oppositionsråd

Tony Haddou
riksdagsledamot och skattepolitisk talesperson