Om vi ska lyckas rädda världen, från rasister, klimatförnekare och kapitalister, har vi inte råd att låta ungdomarnas kamp för en bättre värld gå förlorad, det skriver Marie Brynolfsson, ordförande i Vänsterpartiet Backa.

My God Marie, du är som ett barn som vill rädda världen. Så avslutades en brinnande diskussion jag och en nära vän hade för ett tag sedan.

Under en längre tid har jag följt Greta Thunberg på sociala medier. Greta är 16 år och har engagerat sig och hundratusentals andra i den brinnande frågan om klimatet. Snarare än ­hennes kamp för att rädda klimatet har jag följt den mobbning som pågår och de vuxna människor som ger sig på henne.

Jag var 14 år när jag blev aktiv i den antirasistiska kampen tillsammans med andra ungdomar i min ålder, vi drevs av en gemensam vilja att göra världen till en lite bättre plats. Bakom oss stod en skara vuxna som hjälpte oss. Som lyssnade på oss, på vad vi ville, istället för att tala om vad vi kunde göra. Vi fick hjälp med att organisera oss och de gav oss stöd genom att skaffa en plattform som vi kunde nå ut ifrån.

Jag vet egentligen inte om vi vann så många nya sympatisörer, men vi bjöd åtminstone rasisterna på ett rejält motstånd. Flera av oss som var med då är fortfarande politiskt aktiva, några i Vänsterpartiet och i andra partier, några i klimatrörelsen eller andra organisationer och någon i facket.

Kraften i att förändra ligger i att organisera sig tillsammans med andra för en idé man tror på. Många ungdomar har många tankar, drömmar och en tro om en bättre värld, bättre klimat eller kanske ett bra bostadsområde där man växer upp. I Vänsterpartiet är vi bra på det. Vi vet att lösningen är att organisera oss för jämlikhet och för ett annat samhälle. Vi drivs av samma syn på hur vi vill forma framtiden. Vi vet också att en rörelse inte är en person, utan att vi tillsammans skapar rörelsen.

Greta Thunberg mobbas av högertroll i sociala medier, i tidningar och till och med i riksdagen. De är rädda för det växande missnöjet bland ungdomar och att ungdomarnas ilska över deras politiska misslyckanden ska spridas.

Högern i Göteborg är måhända inga näthatare. Men deras strävan att tysta och uppfostra arbetarklassens ungar har de gemensamt med högertrollen på nätet. De vill ta bort mötesplatser och plattformar för stadens unga så att de inte kan organisera sig. I min stadsdel, Hisings Backa, stängs sociala mötesplatser för ungdomar ner och borgarna vill ersätta dem med patrullerande väktare i bostadsområdena. I vårt parti är vi bra på att komma med politiska lösningar för att bryta utanförskapet och segregationen som de unga drabbas av. Vi kommer göra allt vi kan för att mobilisera Backaborna för att hindra borgarnas planer. Men vi kan göra mer. 

Precis som när jag var 14 år och fick stöd av vuxen­världen, ska vi som är vuxna nu backa alla Gretor. Vi vänsterpartister ser kraften i att låta ungdomar driva sin kamp för det de tror på. Vi ska hjälpa dem med plattformar och lyssna på vad de vill, inte ge dem lösningarna. 

Möjligen kände jag mig förminskad över att bli jämförd med ett barn av min vän. Men efter att ha funderat en stund kom jag fram till att jag faktiskt inte har ändrat mig bara för att jag blivit vuxen. Min kamplust för att rädda världen finns kvar. Om vi ska lyckas rädda världen, från rasister, klimatförnekare och kapitalister, har vi inte råd att låta ungdomarnas kamp för en bättre värld gå förlorad.

– Marie Brynolfsson, ordförande Vänsterpartiet Backa

Texten publicerades ursprungligen i Göteborgsvänstern 3/2019

Hos Hyresgästföreningen på Mariagatan 1 är det fullt hus. En bokashi-workshop har ikväll lockat många besökare till den lilla lokalen i hjärtat av Majorna. I ett angränsande rum, belamrat med papper, böcker och affischer, sätter jag mig ned med Ronny Bengtsson – ordförande i Hyresgästföreningen Västra Göteborg och (relativt) ny medlem i Vänsterpartiet.

Det var för två år sedan som Ronny Bengtsson tog steget in i partiet. Efter att han i många år hade varit engagerad i olika former av nätverk, där partipolitik mest skapade splittringar och låsningar, så krävdes det en del funderande innan det kändes rätt. Till slut, efter en liten knuff från en veteran inom partiet som menade att ”nu är det dags”, var tiden mogen och Ronny gick med i Vänsterpartiet, där han idag är medlem i Majorna­föreningen. Ett beslut som han verkar nöjd med:

–  Jag kom, efter mycket funderingar, fram till att jag får gå med i Vänsterpartiet om jag vill medverka till samhällsförändring även den parlamentariska vägen. Vänsterpartiets politik känns rätt för mig.

Engagemanget har alltid funnits där för Ronny, ända sedan 70-talet. Han beskriver det som att man under den tiden lätt blev mer aktiv än vad man hade tänkt sig, för det hände så mycket; överallt var det politik och allt ifrågasattes. I början var det i fredsrörelsen som engagemanget tog sig uttryck, sedan följde kärnkraftsomröstningen och EU-omröstningen.

Allt började med en fritidsgård och salsavägran

Vad gäller Hyresgästföreningen började intresset egentligen inte med bostadsfrågan utan med ungdomarnas situation i Majorna.

–  Vid millennieskiftet skulle det sparas massor i stadsdelen. Politikerna stängde en av Majornas två fritidsgårdar, trots föräldrarnas protester och trots att tjänstemännen hade kommit fram till att det skulle skapa otrygghet. Det blev som man hade befarat och lokalen blev bara stående där – tom.

– Jag tyckte att det var slöseri och pratade med Hyresgästföreningen om att försöka göra någonting. Vi startade ett ungdomsprojekt, med utgångspunkt från de ungas önskemål, och lyckades få loss lite pengar. Vi bildade Majornas Samverkansförening, ett nätverk med 30 olika föreningar, och fick efter mycket om och men tillåtelse att hyra den gamla fritidsgården på Karl Johans torg. Där började vi driva ett aktivitetshus för alla åldrar.

– Göran Johansson, kommunstyrelsens ordförande på den tiden, var med på invigningen, jag kommer ihåg att han vägrade dansa salsa, säger Ronny med ett skratt.

För Ronny Bengtsson är bostadsfrågan bred. Det handlar inte bara om rätten till ett hem, som är självklar, utan också om att utveckla ett inkluderande och hållbart samhälle. Om att människor ska kunna träffas någonstans och prata med varandra, för att minska främlingskapet och öka gemenskapen.

Utförsäljningar och marknadshyror hotar

Men det är ett allvarligt läge nu. Ronny menar att det pågår ett systemskifte där bostadspolitiken går från solidarisk till marknadsstyrd. Liberalerna i Göteborg vill ha en kraftig och snabb utförsäljning av hyresrätter, ett förslag som kommer att ingå i Alliansens budget. På nationell nivå hotar regeringens överenskommelse med Centerpartiet och Liberalerna att leda till marknadshyror, i ett första skede på nybyggnationer.

Jag frågar Ronny om vilka konsekvenser vi kan förvänta oss om högerns förslag blir verklighet.

–  Om Liberalernas förslag om utförsäljningar går igenom kan människor tvingas att ta lån för att köpa de lägenheter som de redan har. Kommer det sedan en dipp på bostadsmarknaden och lägenheten sjunker i värde, vilket är särskilt troligt i vissa områden, så är den inte längre värd något som säkerhet. Du måste lämna din lägenhet, där du är rotad, men har fortfarande kvar lånet att betala av. Och var ska du hitta din nästa lägenhet när allmännyttan har sålts ut? Detta är cynisk politik som lockar in människor i en fälla.

–  Vad gäller marknadshyror har Hyresgästföreningen gett ut en rapport som visar att hyrorna skulle höjas med mellan 30–50 procent i Göteborg. Många som får ett sådant påslag på hyran kommer inte att ha någon möjlighet att bo kvar, vi får en undanträngningseffekt. Och marknadshyror kommer inte att leda till att det byggs mer eller till att bostadsmarknaden blir rörligare, det finns forskning som visar det. Det enda som händer är att vi får ett otryggt samhälle.

Hyresgästerna samlar sig

Högerns attack mot hyresrätterna har lett till att Hyresgästföreningen har fått omdefiniera sin roll. Enligt Ronny var föreningen väldigt introvert under många år och ägnade sig mest åt att företräda dem som redan har lägenheter. Efter påtryckningar från olika nätverk inom bostadsfrågan, som till exempel Pennygången, håller det här på att förändras. Hyresgästföreningen håller på att återuppväckas som en bostadspolitisk organisation. Ett tecken på förändringen är det massmöte som föreningen arrangerade på Draken i mars, där över 500 personer från hela staden deltog.

Jag frågar Ronny, som var en av talarna på mötet, hur han upplevde det:

–  Det blev väldigt bra. Det kom fler än vad vi hade trott och det visade sig finnas ett stort intresse för bostadspolitik. Det kommer ta tid att förändra Hyresgästföreningens roll men räkna med att vi kommer synas mer!

Text & foto Josephine Massie

Texten publicerades ursprungligen i Göteborgsvänstern 2/2019

Sedan 1994 har det privata vårdföretaget Capio drivit Lundby sjukhus. Företaget såldes nyligen dyrt till ett börsnoterat fransk vårdbolag. De är bara intresserade av de mest lönsamma patienterna och vill därför inte längre fortsätta att driva Lundby sjukhus. Nu måste politikerna våga ta beslut om att driva sjukhuset i offentlig regi. 

Eftersom Capio numera ägs av ett börsnoterat franskt bolag bestäms förutsättningarna för vården på Lundby sjukhus av om det går bra eller dåligt på franska börsen. Vi i Vänsterpartiet tycker inte att den franska börsen ska få styra över vår sjukvård. 

Sjukvård är ingen handelsvara. Sjukvård ska ges efter behov. När vi sätter en prislapp på sjuka människor skapar vi drivkraften att ge vård till de patienter som ger högst vinster.

Privata sjukhus gynnar de rikaste. Forskaren John Lapidus har i en bok intervjuat ansvariga för Lundby sjukhus. Där berättar de hur de tjänar extra pengar på att ge vård till patienter med privata sjukvårdsförsäkringar. De som har gott om pengar eller jobb där arbetsgivaren betalar får alltså möjligheten att tränga sig före i vårdköerna. Sånt vill vi i Vänsterpartiet stoppa.

Regionens politiska ledning (de borgerliga och Mp) försöker
lösa problemen med vårdköer genom mer och mer upphandlingar av vård. Detta misslyckas av den enkla anledningen att de privata vårdgivarna anställer Sahlgrenskas personal. Med Lundby sjukhus
i egen regi kan sjukhusen samarbeta istället för att konkurrera. Sjukhus som samarbetar fungerar helt enkelt bättre. 

Skriv under namninsamlingen om att ta tillbaka Lundby sjukhus i offentlig regi!

Klicka här för att komma till namninsamlingen. Namninsamlingen har startats av våra partiföreningar på Hisingen.

Sedan årsskiftet är Jenny Broman ett av Vänsterpartiets tre kommunalråd i Göteborgs Stad. Göteborgsvänstern träffade Jenny för att prata om hennes uppdrag och konsekvenserna av borgarnas nedskärningar.

 

– Jag är uppvuxen med en politiskt intresserad mamma. I Nässjö där jag kommer ifrån var det lokala vänsterinriktade partiet SAFE stora på 90-talet, och tack vare min mammas engagemang blev vänster-politik en del av min uppväxt. På grund av SAFE:s popularitet fanns knappt Vänsterpartiet i Nässjö under min uppväxt, berättar Jenny Broman.

År 1996 flyttade Jenny till Linköping för att plugga till lärare. Då var det naturligt att bli medlem i Vänsterpartiet.

–  Dom uppmuntrade mig att bli aktiv i Ung Vänster istället, men som 19-åring kände jag mig väldigt vuxen så det blev framförallt partiet jag engagerade mig i. Det första jag gjorde var att gå en marxistisk grundkurs, fortsätter hon.

Efter åtta år i Linköping, med flera olika uppdrag för Vänster-partiet bakom sig, flyttade Jenny till Göteborg.

–  Först bodde jag på Studiegången, sedan flyttade jag till Majorna när jag fick mitt första förstahandskontrakt. Jag kommer till och med ihåg att jag stod på löpbandet när dom ringde och berättade att jag fått en lägenhet. Sedan dess har jag bott kvar i Majorna, säger Jenny.

I Vänsterpartiet Göteborg har hon engagerat sig parlamentariskt i kommun och region och utomparlamentariskt i sin partiförening och distriktsstyrelsen.

–  I mitten av 00-talet, när jag var ny i Göteborg, arbetade jag och en annan kamrat mycket med att ta fram en feministisk strategi för distriktet.

Jenny är tjänstedig från sitt arbete som grundskolelärare med ämnena SO och slöjd på en skola i Partille. Som lärare ligger utbildnings-politik nära och förutom att vara kommunalråd sitter Jenny Broman i den nya grundskolenämnden. Men det kommun-politiska uppdrag som präglat Jenny mest och som många känner igen henne från är att hon var vice ord-förande för stadsdelsnämnden Majorna-Linné mellan åren 2010–2018.

–  Det är tufft att vara nämndpolitiker, särskilt nu under en borgerlig budget. Det är i nämnderna politiker ser hur nedskärningarna slår och det är i nämnderna vi är närmst invånarna. Därför måste vi vara jättejobbiga mot borgarna i nämnderna, där är det inte lika lätt för dem att distansera sig från invånarna, säger Jenny Broman.

Vänsterpartiet ökade från ett till tre kommunalråd

Efter höstens val ökade Vänsterpartiet från åtta till elva mandat i kommunfullmäktige. Den nya maktfördelningen innebar att Vänsterpartiet fick två ordinarie platser och en ersättarplats i kommunstyrelsen. I Göteborgs Stad är samtliga ledamöter i kommunstyrelsen, både ordinarie och ersättare, heltidsarvoderade kommunalråd. 

I Vänsterpartiet är det distriktsstyrelsen som väljer kamrater till posterna i kommunstyrelsen, precis som till alla andra nämnder och styrelser, och i höstas valde distriktsstyrelsen Daniel Bernmar och Grith Fjeldmose till ordinarie ledamöter i kommunstyrelsen och Jenny Broman utsågs till ersättare. Alla tre jobbar i stadshuset tillsammans med sex politiska sekreterare.

För att dela på ansvaret i olika frågor har de tre kommunal–råden uttalade ansvarsområden. Jenny Broman ansvarar för utbildning, ungdomsfrågor, arbetsmarknad och vuxen-utbildning, personal, funktionsnedsättning, individ- och familje-omsorg och socialpolitik.

Du är ny i rollen som kommunalråd men har tidigare suttit i kommunfullmäktige och i gruppledningen. Vad innebär det för Vänsterpartiet att vi nu har tre kommunalråd istället för ett?

–  Den direkta skillnaden är förstås förändringen i Daniels arbetsbelastning, nu kan vi sprida ut ansvaret och specialisera oss i olika ansvarsområden. Det ger oss också möjlighet att få till ett ännu tätare samarbete med nämndparlamentariker i våra respektive ansvarsområden. Vi kan också lägga mer tid på att vara ute och besöka arbetsplatser, träffa fackföreningar och andra organisationer. 

Vill facken träffa Vänsterpartiet?

–  Ja! Facken vill väldigt gärna träffa vänsterpartister och det märks att dom tycker att vi är på deras sida. Fackföreningar inom alla olika personalgrupper vittnar om hur de slås av borgarnas nedskärningar och att de snart inte orkar mer. Vi jobbar hela tiden för att hitta sätt att driva de frågor facken lyfter, berättar Jenny.

Hur är det att arbeta i opposition efter att ha varit med och styrt staden i två mandatperioder?

–  Det är jättefrustrerande att inte få igenom vår politik. Denna mandatperiod handlar mer om att försöka mota all borgerlig politik till skillnad från föregående mandatperioder när vi styrt staden, även om det inte varit smärtfritt att styra i minoritet.  

–  Borgarna har redan hunnit driva igenom flera riktigt dåliga beslut. Vi har redan märkt ett tydligt skifte i tjänstemännens arbete, det genomsyras av ett borgerligt tänk och ett borgerligt språk. Det är såklart deras jobb som tjänstemän, att anpassa sig efter den gällande budgeten, men det blir så tydligt vilken förändring det innebär för Göteborg som stad när det är ett borgerligt språkbruk i tjänste-utlåtanden.

Vad är det värsta borgarna har gjort eller föreslagit hittills?

–  Det är svårt att peka ut en enskild fråga, men att inte ha en tillräcklig finansiering i budgeten för stadsdelsnämndernas verksamheter ger stora konsekvenser för göteborgarna. Alla stadsdelsnämnder sitter och sliter med att pengarna till försörjningsstöd inte räcker. Jag är rädd att när borgarna pressar så hårt kommer vissa personer med försörjningsstöd inte orka med alla motprestationer och hamna utan någon -försörjning överhuvudtaget. Det handlar till syvende och sist om att borgarna har ett annat sätt att se på människors olika förutsättningar, säger Jenny.

Alliansen försöker styra Göteborg i ett historiskt svagt minoritetsstyre. De har 24 av 81 mandat och det märks. Vecka efter vecka når oppositionen mindre segrar i olika nämnder samtidigt som den borgerliga budgeten inte går ihop. 

–  Borgarna har inte velat se eller inte velat erkänna konsekvenserna av sin budget. I social resursnämnd drar borgarna ner på vad dom kallar för ”onödiga projekt”, men på frågan vilka projekt som är onödiga har de inget att komma med. Men det är inte borgarnas väljare som drabbas av deras nedskärningar, det är så dom kommer undan med det.

Hur fungerar samarbetet med Miljöpartiet –
och Feministiskt initiativ? 

–  Jag kan inte jämföra med hur det varit här i stadshuset tidigare, men jag förstår att det är mycket bättre nu än vad det var mot slutet av förra mandatperioden. En tydlig skillnad jag tänkt på här i stadshuset, jämfört med vad jag är van vid i nämndarbete, är att det är mycket tydligare positioneringar här och viktigare vilket parti som står för vilka förslag i samarbetet. Men stämningen mellan partierna är väldigt bra, säger Jenny.

Hur ser relationen till Socialdemokraterna ut nu när det inte stormar lika mycket kring dem och deras kommunalråd?

–  Jag tycker det märks skillnad på så sätt att det är en trevligare arbetsmiljö här i stadshuset. Jag har även fått besök av socialdemokrater som vill resonera i olika frågor och det är lite mer kontakt mellan oss och Socialdemokraterna om yrkanden till kommunstyrelsen.

I skrivande stund har Socialdemokraterna ännu inte valt en ny gruppledare i kommunstyrelsen. Idag har de valt Johan Attenius.   

Elever har inte tid att vänta på förändring

Under förra mandatperioden beslutades att ansvaret för förskola och grundskola skulle flyttas från de tio stadsdelsnämnderna till två centrala facknämnder. Jenny Broman satt i den tillfälliga grundskolenämnden som startade upp arbetet med den nya nämnden och är nu andre vice ordförande för den nya grundskolenämnden. 

–  Nu när det har blivit en omorganisering och centralisering av utbildningspolitiken i Göteborg måste allting komma på plats. Men om det hinner gå ett par år innan saker faller på plats är det en elevs hela högstadietid som passerat, säger Jenny Broman.

–  Arbetsmiljön för pedagoger och annan personal inom skolan är alltid en aktuell fråga, men nu mer än någonsin i och med omorganiseringarna. Det går inte att säga att det  tar tid att få en ny organisation att sätta sig, det måste hända nu, fortsätter hon.

I sommar blir det krav på lärarlegitimation även för undervisning i fritidshem, det vill säga för pedagoger på fritids. Då står Göteborgs Stad inför en situation där det kommer saknas många legitimerade pedagoger. 

–  Där måste vi bevaka arbetsmiljön för personalen på fritids. Jag är orolig för de stora barngrupperna på fritids, både ur personalens och barnens perspektiv. Om skolan slutar klockan ett och ett barn är på fritids till sen eftermiddag så utgör fritids en stor del av barnets vardag. Om den tiden inte fungerar bra påverkar det barnets vardag jättemycket, säger Jenny Broman.

En annan fråga som Jenny arbetar med just nu är elev-demokrati.

–  Desto äldre ungdomar blir desto mer upplever de att dom får mindre att säga till om  –  det borde vara tvärtom. Att elever får vara med och påverka redan i skolan är viktigt för att skapa en tilltro till samhället, säger Jenny Broman.

Personalen protesterar mot hög arbetsbelastning

Ett stort ansvarsområde är kommunens personalpolitik. Göte-borgs Stad har drygt 55 000 anställda organiserade i olika förvaltningar och bolag.

–  Facken lyfter att många saker drivs igenom väldigt snabbt just nu. Ofta hetsar borgarna igenom sina förslag för att de ska bli verklighet så snabbt som möjligt vilket gör att facken inte får chans att samverka på riktigt. Därför är det väldigt viktigt att våra parlamentariker läser protokollen från de fackliga organisationerna, där kan man upptäcka att det inte alltid samverkats ordentligt. Bara för att tjänstepersoner säger att de pratat med eller informerat facken innebär det inte att de har samverkat, där måste vi som politiker säkerställa att personalens fackliga rättigheter har uppfyllt, säger Jenny.

Enkelt avhjälpta hinder har ännu inte fixats

En långdragen funktionspolitsik fråga som engagerat många medlemmar i Vänsterpartiet Göteborg är ”enkelt avhjälpta hinder” vilket innebär att verksamheter ska ta bort hinder som är enkla att åtgärda. Det kan till exempel röra sig om nivåskillnader, ljudnivåer eller bristfällig skyltning. Vänsterpartiet har gång på gång lyft satsningar för att arbetet ska komma igång, men inte mycket har hänt.

– På ett kommunstyrelsemöte under våren behandlade vi en rapport om hur det går med olika funktionspolitiska målsättningar. Det har gått lite framåt med enkelt avhjälpta hinder, men väldigt långsamt. På till exempel skolor har det gjorts vissa åtgärder, men det är långt ifrån tillfredsställande. Vi lyfte återigen att det här arbetet måste snabbas på, hela -poängen är ju att hindren är enkla att åtgärda vilket också innebär att det inte är så stora kostnader att fixa dem. Något som kan kännas som ett litet hinder för verksamheten kan påverka en invånares vardag jättemycket, säger Jenny Broman.

En aktuell funktionspolitisk fråga under våren har varit prövningar som avgör om man har behov av daglig verksamhet. Vänsterpartiets politiker uppmärksammades på att behovsprövningen gått från att vara en längre process som gjordes av en socialsekreterare tillsammans med den berörde individen till en bedömning på tio minuter utan att den berörda individen ens är delaktig.

–  Frågan ska snart upp i kommunstyrelsen igen. Vi måste säkerställa att brukarna är delaktiga och har inflytande över sina behovsprövningar, säger Jenny.

I skrivande stund är frågan om behovsprövningar ännu inte avgjord.

Förebyggande insatser försvinner

Jenny har redan berättat om att det inte finns tillräckligt med pengar till försörjningsstöd i borgarnas budget.

– Om man lyssnar på borgarna låter det som att det inte ställs några krav på personer med försörjningsstöd, men det är inte sant. Det ställs stora krav på motprestationer och att man ska delta i olika åtgärder. Vi som kommun är skyldiga att tilldela försörjningsstöd och nu när stadsdelarna inte får pengar som räcker måste de istället skära ner på eller helt ta bort förebyggande insatser, säger Jenny Broman.

I Göteborg finns det drygt 3 000 hemlösa personer varav 600 är barn. Stadsmissionen vittnar om att de träffar nya grupper bland de hemlösa, bland annat barnfamiljer och äldre personer. På frågan om vad staden gör för de hemlösa berättar Jenny om ett nytt system som Vänsterpartiet försöker motverka:

– Stadsmissionen och socialsekreterare har uppmärksammat oss på att sektorscheferna kommit överens om att staden bara ska hjälpa till att hitta boende till hemlösa som har så kallad social problematik, till exempel missbruk. De hemlösa som inte har social problematik ska istället själva hitta ett boende som kommunen sen betalar för. Det är väldigt oroväckande eftersom de personerna riskerar att utnyttjas av oseriösa aktörer och kan hamna i situationer där de måste utföra tjänster för att få tak över huvudet. Det är inte så lätt som att det bara är att knalla in på ett vandrarhem och betala för natten  –  många vandrarhem tillåter inte hemlösa att bo där trots att de kan betala för sig, berättar Jenny.

–  Det här händer precis nu så vi är mitt uppe i att planera hur vi ska göra något åt det här systemet från politiskt håll, fortsätter Jenny.

Du har ju varit stadsdelspolitiker och aktiv i din parti-föreningsstyrelse. Har du något tips till parlamentariker -som vill bli bättre på att knyta samman sitt arbete med -parti-föreningen?

–  Som nämndpolitiker behöver man stödet från sin parti-förening för att kunna utföra uppdraget. Därför är det viktigt att vara aktiv i sin partiförening. Om man som stadsdelspolitiker själv inte sitter i partiföreningsstyrelsen är det bra att ha en utsedd kontaktperson i styrelsen för att kunna ha en tät kontakt och få upp frågor på styrelsemöten och medlems-möten. Ibland går det väldigt snabbt i nämnden och då hinner inte alla frågor upp på medlemsmöten, -berättar Jenny.

Har du något tips till partiföreningar som vill bli bättre på att knyta samman sitt arbete med sin -stadsdelsnämnd?

–  Som partiföreningsstyrelse är det bra att ge utrymme för att diskutera aktuella frågor i närområdet och planera in att lyfta de större och mer långsiktiga frågorna innan de ska behandlas i nämnderna. Där gäller det att få till en bra rutin tillsammans med parlamentarikerna om vilka frågor som bör lyftas när, avslutar Jenny.

Text John Edström