Skip to main content
Frida och Alexander står bakom en köksbänk och ler

Laga 1 maj-middag

På årets bästa dag ska vi äta och dricka gott! Vi har skapat ett menyförslag tillsammans med kocken Frida Tånghag och servitören Alexander Aldäng. Vi hoppas att du kommer vilja laga den här 1 maj-middagen tillsammans med oss.

Du hittar en film som går igenom (nästan) alla steg här. Titta gärna på den innan du sätter igång – det blir både trevlig och säkrar framgång med tillagning och drinkblandning!

[youtube https://www.youtube.com/watch?v=NINuaFVaj_E]

 

Råraka i två varianter

Rårakan kan göras med rom (från fisk eller från tång) eller med en svamp och kål. Vi har också ytterligare två smarriga tillbehör: het bönröra och picklad rödlök.

Rårakan

Ingredienser

400g oskalad fast potatis (Asterix eller Bintje är vanliga sorter).
Olja och smör att steka i
Salt

Så här gör du
  1. Skala och riv potatisen på rivjärnets grova sida, krama ur vätskan.
  2. Värm en stekpanna, addera 2 msk rapsolja (och smör), salta direkt i pannan.
  3. När oljan är varm lägger du i 1/2 av den rivna potatisen och plattar ut. Låt steka minst tre minuter. Du kommer se på kanten när den börjar få färg.
  4. Salta även på ovansidan och kolla så att inte rårakan har fastnat i pannan innan du vänder, sedan stek den tills den är klar.
 

Råraka med rom, créme fraiche, hackad rödlök och gräslök samt en citronklyfta.

Topping till varianten med rom
1 dl rödlök, finhackad rå.
3 msk gräslök färsk, finhackad
1 dl créme fraiche (går att ersätta med veganskt alternativ)
100 gram valfri rom (stenbit, löjrom, sikrom eller tångkaviar)
1 hel klyftad citron (1/6 delar)
Servera råkan toppad med rödlök, gräslök, créme fraiche, romen och den skivade citronen.
 
Råraka med svamp- och kålröra, bönröra, picklad rödlök, hackad salladslök och böngroddar.
 
Topping till varianten med svamp och kål
Ingredienser

200 g skuren vitkål
100 g ostronskivling (och/eller annan svamp)
1 dl skuren sticklök/salladslök
1 dl råa böngroddar (topping)
olja till stekning
salt

Så här gör du
  1. Skär kål och lök, dra svampen till strimlor.
  2. Hetta upp en panna med olja och salt.
  3. Stek svampen hårt tills den blir frasig.
  4. Vänd ner kålen och låt det koka ihop. I det här stadiet kan du vända i lite smör om du vill. Kålen behöver inte få någon färg.
  5. När kålen är mjuk och fräset kokat ihop och påminner om sirapskål är fräset klart. Ta av från värmen och vänd ner sticklöken.
  6. Salta och peppra ordentligt.
Servera med het bönröra och picklad eller rå rödlök. Toppa med råa böngroddar.
Tillbehör: Het bönröra
Ingredienser
1 msk hela spiskumminfrön
2 gula lökar
2 jalapeñofrukter, inlagda
2 msk jalapenospad
1 dl majsolja
400 g svarta bönor, förvällda
5 dl vatten
1 dl smör eller olja
2 tsk salt
1 msk tomatpuré
2 vitlöksklyftor
Så här gör du
  1. Sätt ugnen på 175 grader. Rosta spiskumminfröna i en stekpanna tills de börjar dansa. Mortla.
  2. Fräs lök, jalapeño, spad och spiskummin i olja tills löken får en gyllenbrun färg. Tillsätt tomatpurén och hackad vitlök.
  3. Häll över i en djup ugnsform och tillsätt bönor och vatten. Ställ in i ugnen och rör om var 20:e minut.
  4. Rör om och vänta. Det tar lite tid, men ha tålamod. Det mesta händer i slutet.
  5. När det bildas en ring runt plåten med en mer koncentrerad massa börjar den nötiga karaktären som önskas komma fram. Rör i bönorna och upprepa proceduren några gånger tills du känner att bönorna börjar bli klara.
  6. Tillsätt smöret eller oljan och höj ugnstemperaturen till 225 grader i 30 min, rör om var 10:e minut.
Om du vill ha röran helt slät, kör den slät med stavmixer. Röran funkar jättebra att frysa i påsar och värma vid behov.
Burk med picklad rödlök, liten skål med rom och liten skål med créme fraiche
Tillbehör: Picklad rödlök
Ingredienser

2 st rödlök
1 del ättika
2 delar socker
3 delar vatten

Så här gör du
  1. Skiva rödlöken tunt i halvmånar.
  2. Koka upp vatten och socker.
  3. När vattnet kokar, tag kastrullen från plattan och tillsätt rödlöken och ättikan.
  4. Låt löken bli lite mjuk 1-2 minuter.
  5. Fyll upp i väl rengjorda burkar som kan slutas tätt.
Bäst blir din picklade lök efter några dagar. Förslutna burkar håller veckor och månader i hyllan.

 

Festliga drinkar

Shirley Temple (alkoholfri)

Ingredienser
Två delar Ginger Ale
En del apelsinjuice
Några droppar grenadine
 
  1. Servera i kylt glas med is

Moscow Mule

Ingredienser

3 st limeklyftor

1 dl isbitar
4 cl vodka
15 cl ginger beer
1 msk limesaft
Så här gör du
  1. Fyll en stor mugg med is och limeklyftorna.
  2. Häll i vodka, limejuice och ginger beer.
  3. Toppa med lime, ingefära eller festligt paraply.

 

Rödgrönrosa föreslår att de strukturellt hemlösa får bo på hotell under coronapandemin

Coronapandemin har dragit undan mattan för hotellnäringen i Göteborg. Samtidigt som hotellrummen gapar tomma är många göteborgare hemlösa. Detta vill de rödgrönrosa nu ändra på och föreslår att kommunen hyr hotellrum åt strukturellt hemlösa, som på sikt blir billigare för skattebetalarna och ger intäkter till de krisande hotellen.

– Framför allt ger det trygghet till de göteborgare som idag tvingas flytta runt till olika tillfälliga lösningar. Genom att samtidigt rädda jobb i en krisande hotellbransch slår vi två flugor i en smäll, säger Jenny Broman, kommunalråd i opposition för Vänsterpartiet.

Strukturellt hemlösa är personer utan social problematik som inte kan få bostad. Det kan handla om en betalningsanmärkning för ett mobilabonnemang eller svårighet att få lånelöfte för den som går på vikariat, timmar eller andra otrygga anställningsformer. En grupp som riskerar att bli större i pandemins fotspår. SVT:s Uppdrag granskning uppmärksammade fenomenet tidigare i år. De rödgrönrosa har i andra sammanhang drivit på för att ta bort ovidkommande trösklar för att få kontrakt i allmännyttan som exempelvis betalningsanmärkningar som inte har med hyran att göra.

– En bostad är en mänsklig rättighet och påverkar hela livet. Det påverkar möjligheten att studera, att få arbete, att bygga upp en rimlig tillvaro, säger Karin Pleijel, kommunalråd i opposition för Miljöpartiet.

 

Läs hela förslaget här. 

Amanda Kappelmark

Strejk – arbetarnas enda riktiga vapen

Göteborgsvänstern har träffat Amanda ­Kappelmark, vänsterpartist och kanslist ­för Hamnarbetarförbundet, för att diskutera ­strejken som vapen i skuggan av konflikten ­
i Göteborgs hamn och den nya lagstiftningen som inskränker strejkrätten.

Amanda Kappelmark har varit engagerad i Ung Vänster och Vänsterpartiet under större delen av sitt liv. Tidigare var hon väldigt aktiv i Ung ­Vänster Göteborg & Bohuslän. De senaste åren har hon varit aktiv i partiet där hon bland annat suttit­ i ­distriktsstyrelsen och dess arbetsutskott. Sedan år 2014 ­arbetar hon som kanslist på Hamnarbetarförbundet.

Strejken som vapen

Både som vänsterpartist och genom sitt arbete hos Hamnarbetarförbundet har Amanda Kappelmark kunskap om facklig organisering, inte minst genom att på nära håll följa hur ett fack kan använda strejken som vapen.

– Strejk är ett viktigt vapen att ha i verktygslådan eftersom det är det enda reella verktyget arbetaren har för att sätta press på arbetsgivaren, säger Amanda.

Vi diskuterar skillnaden mellan stridsåtgärder och att bedriva facklig kamp genom att driva rättsliga processer i arbetsdomstolen, som Amanda även lyfter som en viktig rättighet, men en helt annan kamp eftersom arbetsgivaren fortfarande bestämmer under processerna.

– Det finns såklart viktiga rättigheter i skyddsarbetet också, som att kunna stoppa arbetet vid fara, men som socialist räcker det inte med att vara nöjd med att folk inte dör på jobbet, det skulle ju vara en väldigt låg miniminivå, fortsätter hon.

Sammanhållning är viktigt för arbetarrörelsen
Förutom att strejk är en effektiv stridsåtgärd kan det ha andra betydelsefulla effekter, inte minst för att skapa ett kollektiv.

–  Alla måste ställa upp tillsammans för att kunna genomföra en strejk. Det skapar sammanhållning på arbetsplatsen eller i en yrkesgrupp. Det finns såklart andra sätt att skapa sammanhållning i fackligt arbete, genom att involvera alla i schemaförändringar och förankra beslut, men om man hamnar i läget där man måste gå ut i strejk så både kräver det, och skapar det en grym sammanhållning i kollektivet, berättar Amanda.

–  Man ska inte underskatta hur viktig sammanhållning är för en arbetsplats och för arbetarrörelsen i stort, det stärker den fackliga kampen, fortsätter hon.

Amanda Kappelmark
Den här lagstiftningen kommer att leda till vilda strejker som vi måste våga stötta, säger Amanda.

Inskränkning av strejkrätten

Den 2 maj, dagen efter arbetarrörelsens internationella högtidsdag, klubbade riksdagen igenom en ny kritiserad lag som inskränker strejkrätten. Lagen trädde i kraft 1 augusti och baseras på ett gemensamt förslag från LO, TCO, SACO och Svenskt Näringsliv. I korthet innebär den nya lagen att det numera är olagligt att strejka eller vidta andra konfliktåtgärder på arbetsplatser där det redan finns ett kollektivavtal. Kritiker menar att lagen öppnar upp för avtalsshopping, där arbetsgivare kan välja att skriva avtal med det fackförbund som gynnar deras intressen och inte arbetarens.

–  Hela den demokratiska legitimiteten för fackföreningarna och arbetares rätt att fritt välja fackförening pajas genom den här lagstiftningen. Under hela debatten när förslaget kom och i regeringens promemoria pratade man om kollektivavtalet som ett instrument för fredsplikt men inte ett ord om avtalets syfte att säkra vettiga arbetsvillkor och löner, säger Amanda.

– Som socialister kan vi aldrig acceptera att makten förskjuts från arbetare till arbetsgivare. Därför är det väldigt viktigt att vi som är vänsterpartister inte finner oss i den här nya lagstiftningen och går på den här retoriken. Den här lagstiftningen kommer att leda till vilda strejker som vi måste våga stötta, fortsätter hon.

Den nya lagstiftningen innebär att ny formalia behöver uppfyllas för att en strejk ska få genomföras, vilket troligtvis kommer att leda till flera domar i arbetsdomstolen för att avgöra om strejker är vilda eller inte.

–  När det väl händer kan inte vi som parti automatiskt landa i att vänta på vad arbetsdomstolen kommer att säga om konflikterna, då har vi ju ätit upp hela det nya ramverket för maktförhållandena på arbetsmarknaden, säger Amanda.

Saknar LO strategi eller självinsikt?

Inom LO hördes det några kritiska röster mot den nya lagen när förslaget kom, de tystades dock snabbt av landsorganisationens ledning och förbundsledningarna.

–  Det går såklart bara att spekulera i varför LO har gått med på inskränkningarna, men jag tror att ett skäl kan vara att LO-förbunden helt enkelt är vana vid att vara den enda fackföreningen på arbetsplatsen och har svårt att sätta sig in i andra situationer, men det är ett väldigt kortsiktigt tänk. Vad händer när det kommer nya branscher? Nya stora företag som inte vill skriva avtal med deras förbund, frågar sig Amanda.

Amanda fortsätter fundera över LO:s agerande:
–  Det låter lite högtravande men det är ju svårt att inte landa i slutsatsen att LO:s övre skikt sitter i knät på Svenskt Näringsliv. Ledningen verkar ju träffa näringslivstoppar mer än sina egna medlemmar.

–  Men det sorgliga är att de inte verkar förstå sin egen styrka. LO lyfter ofta fram hur många medlemmar de har och hur resursstarka de är, men de bangar ju alltid ur när det gäller. Varje gång ett LO-förbund varslar om strejk verkar deras medlemmar peppade på att äntligen få sätta ner foten och ta fighten, men sen blir det ändå aldrig något i slutändan. Det är ju tragiskt om de inte förstår vad de har i ryggen, säger Amanda.

Hamnarbetarförbundet stämmer arbetsgivaren

Få göteborgare och vänsterpartister kan ha missat att Hamnarbetarförbundet har haft en konflikt med arbetsgivaren APM-terminals här i Göteborg och arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar. Under våren gick Hamnarbetarförbundet segrande ur konflikten och fick äntligen teckna ett eget, likalydande, kollektivavtal som Sveriges Hamnar haft med Transport. Mot slutet av sommaren gick Hamnarbetarförbundet ut med att de stämmer arbetsgivaren APM i arbetsdomstolen eftersom APM inte följer kollektivavtalet som skrevs under.

–  Redan samma kväll som vi skrivit på kollektivavtalet gick Sveriges Hamnar ut med en skrivelse till sina medlemsföretag där de sa att de inte ska ha några lokala förhandlingar med Hamnarbetarförbundet. APM säger att de inte har några skyldigheter att förhandla med oss kring större förändringar på arbetsplatsen, sånt som man normalt förhandlar fackligt, berättar Amanda.

–  Nu kallas vi inte ens till riskanalyser och annat skyddsarbete på APM. Det är vi mer förvånade över, eftersom vi upplever att Sveriges Hamnar hela tiden haft linjen att vi ska vara fullt delaktiga i skyddsarbetet med avtal. Vi har väldigt svårt att se att de kan komma undan med att utestänga oss från det, det finns ingen öppning för det i arbetsmiljölagen, fortsätter hon.

–  Det som händer nu är att det ställs på sin spets, arbetsdomstolen ska avgöra vad det innebär att ha ett fristående kollektivavtal som inte är det först ingångna på arbetsplatsen.

Amanda Kappelmark med paraply
Strejkrätten består av många och snåriga frågor. Amanda Kappelmark tipsar därför om att läsa på för att vara beredd när diskussionen kommer.

Försvara strejkrätten som vänsterpartist

Som vänsterpartister är det viktigt att vi försvarar strejkrätten, därför avslutar jag intervjun med att fråga Amanda om hon har några råd till vänsterpartister som är intresserade av att lära sig mer om strejkrätten eller ge sig in i debatter.

–  Läs på! Generellt har medlemmarna i vårt parti en hög kunskap om facklig-politiska frågor, men strejkrätten består av många snåriga frågor som är långt borta från det vardagliga fackliga arbetet. Våga också nörda ner dig i principiella frågor vad gäller strejk. Det hjälper dig att vara förberedd när diskussionen väl kommer, oavsett om du debatterar varför den nya lagstiftningen suger eller argumenterar för varför det är viktigt att värna om rätten till politiska strejker, avslutar Amanda.

Text: John Edström Foto: Alice Vernersson

Texten publicerades ursprungligen i  Vänsterpartiet Göteborgs medlemstidning Göteborgsvänstern, nr 3/2019.

Vad händer i Venezuela? Intervju med Kajsa Ekis Ekman

Under föreläsningsserien Sommar med Vänstern var författaren och journalisten Kajsa ’Ekis’ Ekman på plats och pratade om läget i Venezuela för en fullsatt lokal. Efteråt fick Göteborgsvänstern tillfälle att byta några ord med henne.

I februari åkte du till Caracas för att rapportera därifrån. Vad fick dig att åka dit?

–  Då Trump utropade Guaidó till president i Venezuela fylldes våra medier med nyheter som är vanliga före ett krig, något som är igenkännbart från tiderna innan till exempel krigen i Libyen och Irak. Plötsligt står det varje dag om hur folk lider, att regeringen måste störtas nu, det är bråttom, man gick på en vecka från att säga ”regering” till ”regim” och sedan ”tyranni”. Det gick inte att lita på medias rapportering, men det fanns inte heller andra trovärdiga medier, så jag bestämde mig för att åka dit och kolla själv, berättar Ekis.

Vilka träffade du där och hur var deras situation?

–  Vi bodde i ett övergivet lager som fattiga människor ockuperat, de har fått marken och material av staten mot att de bildar en förening och bygger sina egna bostäder. Landet ­lider av hyperinflation, varorna blir dyrare och det är svårt att få tag på kontanter. De internationella sanktionerna gör att det är brist på mediciner och landets tillgångar utomlands är frysta.

Kasja Ekis Ekman föreläser för vänstern i Göteborg
Fullsatt när Ekis föreläste för vänstern i Göteborg. Foto: Johan Rastén

Hur har det varit i Venezuela tidigare om vi tittar tillbaka?

–  Inga av de problem som landet har nu är nya. Sedan ­oljan hittades 1923 och landet snart blev beroende och började importera alla andra varor har alla regeringar haft samma huvudsakliga problem. Oljeproduktionen kräver väldigt lite arbetskraft, landet är urbaniserat men inte industrialiserat. Allt hänger på oljepriset och på fördelningen av oljepengarna. Länge har de endast gått till en liten elit.

–  1976 nationaliserades oljan och det har gjorts flera försök att diversifiera ekonomin men tiden innan Chavez var man i en situation som liknar dagens. 1989 när priserna på kollektivtrafiken plötsligt gick upp ledde det till ​El Caracazo, en serie protester och upplopp mot de nyliberala reformerna som den dåvarande regeringen införde. Militärstyrkor sattes in och tusentals personer sköts till döds.

–  Olika typer av rörelser ledde till Chavez seger: antiimperialistiska, kvinno-, hembiträdenas, taxiförarnas rörelse. Det som hände var en demokratisk revolution. Analfabetismen började utrotas, det byggdes miljoner bostäder och många ​do-it-yourself​ projekt, som där vi bodde, skapades. Landet demokratiserades på ett sätt som är helt unikt i ­Venezuelas historia, förklarar Ekis.

Vad ledde till dagens situation?

–  2014 sjunker oljepriset drastiskt och då uppdagas det att ekonomin varit misskött. Valutasystemet där importörer får växla till sig billiga dollar mot att de lovar att importera ­fungerar inte. Det innebär i praktiken att staten subventionerar kapitalister och skojare som inte importerar något då kontrollerna är bristfälliga. Jag tänker att det finns många korrupta människor som tjänar på det och starka intressen för att det ska fortsätta, trots att landet lider. Exproprieringarna har inte alltid gått till folket utan till inkompetenta militärer.

–  Det finns ett stort folkligt missnöje med allt detta, men folket stödjer inte oppositionen, de är missnöjda med korrup­tionen men de vill inte tillbaka till hur det var innan Chavez. Oppositionen har ingen folklig bas, de är rika som vill ha ­tillbaka sina gamla privilegier. Just nu levererar inte Gaudió så högern och överklassen är arga på honom. USA väntar på att Guaidó ska skapa en ideal situation för militär invasion men hans försök har hittills blivit fiasko. Dessutom har ­Venezuela en avancerad flotta och en invasion skulle kräva mycket, fortsätter hon.

Hur tycker du att Sverige har agerat?

–  Den svenska regeringen undergräver tidigare val när de går ut och säger att Guaidó är en legitim president. Jag tror inte Margot Wallström inser vilka extremister de stödjer! Guaidó och hans gäng är CIA-sponsrade och USA-utbildade, men USA vill inte ha en regelrätt militärkupp med tanks som i Chile 1973, istället utbildar de studenter för att starta koordi­nerade protester och skapa kaos i landet.

–  Det är anmärkningsvärt vad som har hänt med den svenska utrikespolitiken. Att Sverige har erkänt en president som inte är vald, har det någonsin hänt tidigare? Sverige har inte längre en självständig röst i utrikespolitiken.

–  En FN-rapport har pekat att sanktionerna mot Venezuela strider mot folkrätten och innebär en akut risk för människorna. Sverige har anslutit sig till sanktionerna vilket betyder att vi är delaktiga. Regeringen i Venezuela har gjort många misstag, men det är viktigt att skilja på regeringens misstag och folkrätten. Bara för att en regering gör misstag kan man inte komma och invadera ett land. Jämför med Irak: ingen sa att Saddam Hussein var bra, ändå var till och med Maud Olofsson ute och demonstrerade mot krig. Då talar vi om en diktator som gasat ihjäl tiotusentals, inte om radiokanaler som inte får förnyad licens som i Venezuela, säger Ekis.

Och vänstern i Sverige?

–  Delar av vänstern har tappat den antiimperialistiska ­synen. ​Det gäller V, S, tidningar som Flamman, ETC och Fria. De slickar USA:s röv och sviker världens folk. Vänsterpartiet har blandat ihop sig själva med Amnesty international och helt tappat den antikoloniala och systemkritiska synen. Håkan Svenneling, er utrikespolitiska talesperson, menar till exempel att det senaste valet i Venezuela inte var legitimt. Varför? Det var ju oppositionen som hoppade av samtalen och bojkottade valet innan för att de visste att de inte skulle vinna! Vad ska regeringen göra då, inte gå till val alls?

Tips från Ekis för mer information om Venezuela
Venezuela Analysis på venezuelanalysis.com
Venezuelanätverket på Facebook
Läs Juan Velasquez som har skrivit flera artiklar baserat
på sin forskning i Venezuela.

Text: Adriana Aires  

Texten publicerades ursprungligen i  Vänsterpartiet Göteborgs medlemstidning Göteborgsvänstern, nr 3/2019.