Författare: Expen

Den ena har varit aktivist i över 40 år, den andra är nybliven medlem i partiet. De förenas i ett brinnande engagemang: hur vi löser klimatkrisen. Göteborgsvänstern har träffat klimataktivisterna Gertrud Ingelman och Karin Karlsson.

Vi möts online för intervjun. Efter en vår och sommar av begränsad rörelsefrihet är vi vana vid digitala möten. Kanske är det en förändring som är här för att stanna, om inte på grund av corona så för klimatet. Vi ska återkomma till det under intervjun, men vi börjar från början.

Gertrud Ingelmans politiska resa startade 1977 när hon gick med i Vänsterpartiet, i slutet av det som brukar kallas ”vänstervågen”.

–  Det var självklart för mig med rättvisa och solidaritet. Sen kom kärnkraftsomröstningen och där var jag väldigt aktiv. Jag har alltid varit aktivist i första hand, det är viktigt för mig.

–  Jag har deltagit i allting från dagiskamper till kamp mot nedskärningar i Angered. Vi ockuperade Kungstorgsgaraget som skulle byggas och jag har tältat på Kungstorget i protest mot hyreshöjningar. Det har varit mycket aktivism genom åren, säger Gertrud, och det hörs på rösten att hon ler.

Karin Karlsson är ett nyare tillskott i partiet men intresset­ för politik har alltid funnits där. Steget in i Vänsterpartiet tog hon efter senaste riksdagsvalet. Beslutet berodde till stor del på den dystra klimatsituationen och frustrationen över att ingenting händer.

–  Vi pratade om klimatförändringarna på ­mellanstadiet, på högstadiet och på gymnasiet. Och så börjar jag på högskolan och det är fortfarande samma diskussioner. Det händer ingenting. Jag kände att tiden för att sitta hemma och bara vara upprörd var förbi, säger Karin.

Karin sitter i styrelsen för sin partiförening och i distriktets studieutskott. Tillsammans är hon och Gertrud Vänsterpartiets företrädare i trafik­nämnden. Gertrud har även hon en hel del på sitt bord. Förutom flera kommunalpolitiska uppdrag kopplade till klimatfrågan har hon gjort sig ett namn som hängiven klimataktivist.

–  Jag hade inte alls tänkt att vara så här aktiv och ha så här många uppdrag, men när jag väl ­förstod hur allvarlig klimatkrisen var, då hade jag inget val. Då måste jag agera, säger Gertrud.

Gemensam ilska över politikers passivitet
Det är oron och frustrationen över bristen på ­politiska beslut som gör verklig skillnad som har gjort att de tog steget att engagera sig för klimatet.

–  Inget är mer frustrerande än att se dessa ­mäktiga personer, företagsledare och politiker, springa fram till Greta Thunberg för att posera med henne för att de ska kunna lägga upp det på sina ­sociala medier och så lyssnar de inte på henne. ­Det är ju inte Greta som är viktig, det är hennes budskap, säger Karin.

Gertrud beskriver det som en ”klimatvrede”, drivkraften som gör att hon måste engagera sig för klimatet.

–  Och då är Vänsterpartiet det bästa partiet att vara med i. Jag är så glad att vi har en klimat- och miljöpolitik som hänger ihop med resten av vår ­politik. Vi ser att det måste vara ett rättvise­perspektiv i klimatfrågan. Det är hoppet, säger Gertrud.

Strukturella lösningar och individuellt ansvar
Deras klimatengagemang har lett till att de lever mer hållbart idag. De har slutat äta kött, minimerat sitt flygande och dragit ner på sin privatkonsumtion.

–  Jag försöker leva som jag lär. Sedan får man ju dra gränsen någonstans. Min sambo köpte flergångskaffefilter och jag konstaterade efter det att vissa saker nog får vara engångsartiklar även i framtiden, säger Karin med ett skratt.

–  I partiet diskuterar vi ofta att individen inte ska ta ansvaret, utan att det ska vara strukturella ­åtgärder mot klimatförändringarna. Men då har man missat att allt hänger ihop. Det som många ­individer gör skapar opinion. Det är först när många drar åt samma håll som vi kan få gehör för att införa skarpa klimatåtgärder, säger Gertrud.

–  Det finns ett klassperspektiv även i klimat­frågan. Det är de med högst inkomster som ­släpper ut mest och det är de som behöver ändra sin livsstil mest. Men det är naturligtvis de politiska ­åtgärderna som är viktigast, fortsätter hon.

De politiska åtgärderna som behövs är många och spänner över en mängd olika områden:

–  Vänsterpartiet vill ha en enorm satsning på infra­struktur: kollektivtrafik, järnväg, cykelvägar. Det är en viktig del. Och det andra är sådana saker som pensionssystem. Våra pensioner ska inte vara med i fossilbolag, men det är de idag. Och så är det energin, säger Gertrud.

– Utan energipolitiken kommer vi inte särskilt långt. Det är ett av de absolut viktigaste områdena. Vi kan snacka oss varma om elbilar men vad tjänar det till om vi måste köra elbilarna på el från kolkraftverk som produceras på kontinenten, säger Karin.

Tiden håller på att rinna ut
Socialdemokraterna och Miljöpartiet har suttit i regeringsställning i sex år. Jag frågar Karin och Gertrud varför det händer så lite på klimatområdet trots att vi har en regering som säger sig vilja stoppa klimatförändringarna.

–  För att inget av de partierna vill utmana det ekonomiska systemet, blir Karins svar. Jag ser inte hur vi skulle kunna mildra klimatkrisen och samtidigt ha kvar det kapitalistiska systemet. De står i fundamental motsats till varandra.

–  Och vi ser ju nu under coronapandemin att det plötsligt finns jättemycket pengar som man kan ösa ut till företag. Tyvärr har det inte funnits någon grön profil, säger Gertrud.

–  Problemet med klimatet är att det handlar om så många olika saker. Det handlar om energi­tillförsel, matproduktion, transportmedel och transport­mönster, konsumtionsmönster. Det finns ingen ”quick fix”, säger Karin.

Även om den pågående klimatkrisen under lång tid visat hur ohållbart det nuvarande ekonomiska systemet är har coronapandemin på ett akut sätt blottlagt hur sårbart vårt samhälle är.

– Det finns massor med saker som händer som folk inte hade kunnat drömma om för ett år sedan. Man begränsar sin rörelsefrihet och har digitala möten. Vi måste vara medvetna om att det kommer att komma mycket svåra ekonomiska kriser och klimatkriser som gör att vi blir tvungna att ändra vårt sätt att leva. Våra liv kommer att förändras jätte­mycket framöver, säger Gertrud.

Jag känner mig tvungen att ställa den avgörande frågan: Kommer vi över huvud taget kunna lösa klimatkrisen?

–  Jag brukar säga att det finns grader i helvetet. Det är enorm skillnad om det blir två grader, tre grader eller fyra grader. Då börjar civilisationen helt klappa ihop, säger Gertrud.

–  Varje tiondels grad vi kan minska är jätteviktig,­ fyller Karin i.

Klimatfrågan ger chans för ny vänstervåg
Det är inte bara mörka moln på horisonten. Klimatrörelsen växer för var dag och fler och fler börjar ifrågasätta kapitalismen.

–  Klimatfrågan innehåller möjligheten till en ny vänstervåg. Det finns ingenting som så tydligt visar att kapitalismen och marknadsliberalismen har misslyckats. När alla andra inser det kan det börja hända saker, säger Gertrud.

–  Det känns verkligen som att någonting är på väg att hända med folk i min ålder och yngre när det gäller kött. Det gör att du får bättre vego-utbud och då är det fler som kommer att käka vego. Det gäller att hitta sätt som gör att det blir låga trösklar att testa något nytt och ändra sitt beteende, säger Karin.

Det är en tydlig tendens att yngre engagerar sig för klimatet, det har inte minst skolstrejkerna för klimatet visat. Men om den globala upp­värmningen ska kunna hejdas måste alla vara med på omställnings­tåget. Jag avslutar därför intervjun med att fråga om de har några tips till dem som vill börja engagera sig för klimatet.

–  Det är roligt att vara klimataktivist. Om du själv känner en oro så är det ju när du gör saker, och gör saker tillsammans med andra, som du slipper maktlöshetskänslan. Så kom med! Var klimat­aktivist! Det finns massor av aktioner som de olika klimatgrupperna i Göteborg arrangerar. Det är bara att hänga på. Och vi i Vänsterpartiet har ett miljö- och klimatnätverk så vi hakar ju ofta på aktioner eller gör egna grejer, säger Gertrud.

–  Man får försöka nå fram med budskapet på sin egen nivå. Det här med att ta debatten kan låta ganska banalt, men i de sammanhang som jag rör mig i till vardags är det ganska många som inte är så bekymrade över klimatet, fortsätter Karin.

–  Ja, man får hitta sin nivå. Någon kanske tycker det är okej med civil olydnad och vill blockera Preem­raff, för andra kanske det räcker att skicka mejl till ­regeringen. Man får hitta det man själv är bekväm med.­ Det finns mycket man kan göra, avslutar Gertrud.

Texten publicerades ursprungligen i  Vänsterpartiet Göteborgs medlemstidning, Göteborgsvänstern, nr 3/2020.