Kunskap är en demokratisk rättighet och ingen handelsvara. Vänsterpartiet vill därför ha en gemensamt finansierad och demokratiskt styrd förskola och skola där behoven styr resursfördelningen. Ett utbildningssystem som är jämlikt ger varje barn och elev goda möjligheter att utvecklas och få sina behov tillgodosedda. Dagens skolsystem är en marknad där drivkraften är att göra vinst på skolelevers utbildning. Det har lett till ökad segregation och högre kostnader för kommunerna. Därför vill Vänsterpartiet avskaffa marknadsskolan.
Vänsterpartiet vill:
Avskaffa marknadsskolan
Stoppa alla vinstuttag
Införa kommunalt veto till nya fristående förskolor och skolor
Staten ska ta över huvudansvaret för alla skolformer
Förbjuda riskkapitalister att driva förskolor och skolor
Skolor utan vinstsyfte
Vänsterpartiet anser att de enda fristående förskolor och skolor som ska tillåtas är sådana som drivs utan vinstsyfte. Eventuella överskott som görs ska återinvesteras i verksamheten. Inte heller ska det vara tillåtet för riskkapitalbolag att äga verksamheterna. Även med ett nytt regelverk som garanterar att förskolor och skolor inte drivs med vinstsyfte kvarstår dock behoven av att kommunerna och staten måste ges bättre planeringsförutsättningar och möjligheter att ställa krav. Kommunerna ska ha möjlighet att säga nej till etablering av nya fristående förskolor och skolor. Kommuner ska också ha rätt att betala något lägre belopp per barn/elev till fristående utförare eftersom de inte har samma skyldighet att ordna utbildning för alla.
Vänsterpartiet vill skapa en jämlik och sammanhållen skola
Vänsterpartiet vill skapa en jämlik och sammanhållen skola. Förskolan och skolan ska lägga grunden för ett liv med möjligheter, inte återskapa och förstärka klasskillnader. Vänsterpartiet vill ha en förskola och skola där barn och elever får det stöd och den stimulans som behövs för att ta emot, skaffa och söka kunskap.
Förskolan och skolan är helt avgörande för vilka möjligheter en människa har i livet. Därför är bristen på likvärdighet i utbildningen en fråga om demokrati och makt. Den svenska skolans grundproblem är just bristen på likvärdighet. För att skapa en likvärdig skola behöver skolan befrias från affärsverksamhet och särskiljande skolval, samt få en likvärdig ekonomi genom ett statligt ekonomiskt ansvar där resurser fördelas efter behov.
Vänsterpartiet vill skapa en sammanhållen förskola och skola där elever med olika bakgrund möts. När elever med olika bakgrund möts och utvecklas tillsammans förbättras inte bara studieresultaten utan även sammanhållningen i samhället generellt. Skolan kan inte avskaffa klassamhället, men jämna ut klasskillnader så att alla barn får en bra start i livet.
Allt färre unga i Göteborg läser visar den nya fritidsvaneundersökningen. Göteborgs Stad behöver arbeta för att fler barn ska lockas att läsa mer och oftare. Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt initiativ har fått gehör för sitt initiativ i kommunstyrelsen att se över hur staden kan jobba för att öka andelen barn som läser regelbundet.
I resultatet av Fritidsvaneundersökningen 2021- Barn och ungas fritid, synliggörs tendensen att läsningen har minskat i årskurs 5. Andelen som aldrig läser har ökat från 5 procent år 2017 till 15 procent i årets resultat. Andelen som läser varje dag har däremot minskat och gått från 32 procent till 18 procent. Trots att jämförelsen inte kan göras helt problemfritt visar detta en bekymrande utveckling, som tyvärr stämmer överens med den trend som medierådets senaste studie också visar. Det leder till ökad ojämlikhet och stora brister i likvärdigheten stadsdelar och skolor emellan, vilket i sin tur får konsekvenser för alla barn och unga i Göteborg.
– Läsning är oerhört viktigt för våra barn i ett rättvist samhälle. Forskning visar att daglig läsning påverkar barnets skolmognad och skolresultat. Insatser för läslusten tidigt i ett barns liv ger stor effekt både för barnen själva här och nu, men också för hela samhället. Alla satsningar som främjar barns tidiga språkutveckling är väl gjorda investeringar. Det säger Karin Pleijel, kommunalråd i opposition för Miljöpartiet i Göteborg.
De tidiga insatser som görs i och med Göteborgs Stads arbete med ”Staden där vi läser för våra barn” är otroligt viktiga. Resultatet från undersökningen visar dock på att detta arbete inte är tillräckligt. Ytterligare arbete som riktar sig till barn i grundskoleålder bör därför inledas.
– Vi är positiva till att staden tittar på nya sätt att stärka barns läsförmåga, från professionen hör vi gång på gång att tidiga insatser i läsande gör en enorm skillnad över hela skolgången. För barnen är detta en rättvisefråga, vi förlitar oss idag alldeles för mycket på att intresset för läsande ska komma från föräldrarna. Det säger Jenny Broman, kommunalråd i opposition för Vänsterpartiet.
Beslutet innebär att staden utreder möjligheten för ytterligare satsningar för att öka andelen barn som läser regelbundet. Satsningar behöver riktas både till alla barn i förskole- och grundskoleålder och deras föräldrar.
– I Fritidsvaneundersökningen kan vi se hur pojkar och flickor har mer lika vanor i unga åldrar, men ju äldre de blir desto större blir könsskillnaderna, pojkarna halkar efter. Att verka för att främja läsandet i tidiga åldrar för alla kommer hjälpa många unga killar senare i livet. Det säger Stina Svensson, gruppledare för Feministiskt initiativ. UNDERLAG:
Göteborgsvänstern träffar Jenny Broman, kommunalråd för Vänsterpartiet Göteborg med ansvar för utbildning, och Sara Lindalen, andra vice ordförande i förskolenämnden, för ett samtal pedagoger emellan.
Jag beger mig mot stadshuset genom Brunnsparkens folkmyller. Det är en solig lördagmorgon och Sara Lindalen möter upp i entrén. Hon ser fram emot att prata om ett ämne som engagerar henne både som politiker och som verksam lärare. Kort därefter ansluter Jenny Broman och leder vägen upp för de vindlande trapporna i Asplundska annexet. Både Jenny Broman och Sara Lindalen är erfarna skolpolitiker. Även Jenny är lärare till yrket, numera tjänstledig med anledning av uppdraget som kommunalråd.
”Det blir bara värre för varje år som går. Ojämlikheten som existerar mellan skolor är bedrövlig.”
Jenny Broman tillhör partiföreningen Majorna och är just nu tjänstledig från sitt jobb som lärare för att arbeta som ett av de tre kommunalråd vi har i Vänsterpartiet Göteborg.
Helgen är fullspäckad med politiskt arbete, så vi spiller ingen tid när vi slår oss ned tillsammans för dagens första möte. Vi börjar snabbt diskutera utmaningarna inom läraryrket idag. Det har blivit svårare att hålla en konsekvent undervisningskvalitet, medan kraven på vad som ingår i lärarens ansvarsområde ökar.
Sara Lindalen är grundskollärare (tidigare förskollärare), tillhör Centrums partiförening och sitter som andra vice ordförande i förskolenämnden.
– Det blir bara värre för varje år som går. Ojämlikheten som existerar mellan skolor är bedrövlig. Orättvisor syns i allt från nedgångna lokaler och obehörig personal, till bambamaten, där barnen i skola A serveras överkokt, kall broccoli medan skola B har stor salladsbuffé. Jag minns tydligt hur upprörd jag blev då jag jämförde skolgården på min före detta arbetsplats, en bar asfaltsplätt, med Taubeskolan som då byggdes en kort bit därifrån. Där installerades det nya klätterställningar och fina blomrabatter. Jag grät i bilen när jag tänkte på att de som har sämst socioekonomiska förutsättningar hemifrån alltid blir dubbelbestraffade med den minst inspirerande skolmiljön. I själva verket är det just de som allra mest behöver se skolan som en härlig, lustfylld plats. Allt detta påverkar i slutändan undervisningen, säger Sara.
Allt mindre tid för elevkontakt
Jenny förklarar hur ökade kringuppgifter och krav på lärarrollen i kombination med arbetsdagar schemalagda till bristningsgränsen stjälper relationsbyggandet med eleverna.
– Förr upplevde jag att man som lärare inte var lika enkel att få tag på – man hade sina utvecklingssamtal, kanske ringde hem ifall det behövdes. Nu menar jag att de uppgifter man förväntas stå till tjänst med har ökat tusenfallt. Läraruppdraget spiller utanför det pedagogiska och man hör ofta att si och så är skolans ansvar att lösa. Som lärare ska man undervisa fler elever, planera, dokumentera och springa till möte efter möte. Konsekvensen blir att man försvinner från platsen där eleverna befinner sig. Den där stunden där man får chans att prata eller mötas i korridoren går förlorad, och därmed relationsbyggandet med eleverna. Detta är bland det viktigaste när det kommer till att förstå vad eleverna behöver då man planerar undervisningen. För den som inte ser vad som händer kanske det kan uppfattas som att lärare inte bryr sig, jag tror att det är tvärt om. Att känslan att aldrig hinna ikapp är fruktansvärd, säger Jenny.
– Föräldrar har också fått väldigt stor makt i och med marknadsskolan som förminskar lärarnas profession. Detta förvandlar undervisningen till en produkt som mäts i kundnöjdhet: ”Får vi inte som vi vill, byter vi skola och tar med oss barnets elevpeng”, förklarar Sara.
Lärare bär det trasiga systemet på sina axlar.
Sparkrav går före barnens behov
Elevpeng, barngruppsstorlek och ekonomi; när förskolan och skolan ska diskuteras hamnar samtalet oftast till slut vid budgeten. Det är ingen hemlighet att många inom lärarkåren upplever att Göteborgs stads sparkrav går före undervisning och barnens behov, vilket skapar stor frustration. Vänsterpartiet vill råda bot på detta och bland annat rikta en miljardsatsning på förskolan.
– Jag förstår att frustrationen hos lärarna är enorm. För hur kan det inte stämma med alla sparkrav som tynger och begränsar verksamheten? Studerar man skolbudgeten närmare blir det tydligt att man år efter år inte höjt denna efter index, där vi ser ökade omkostnader men också, såklart, konsekvenserna av det fria skolvalet, säger Jenny.
Sara förklarar att om en kommuns skolverksamhet drar över budget ökar kostnaden per elev och därmed skolpengen. Kommunen är då skyldig att betala friskolorna mellanskillnaden. Jenny drar en parallell mellan åtstramad budget och de allt mer otydliga gränserna kring lärarens arbetsuppgifter. Bland annat har man dragit ned på vaktmästeri och städ.
– En lärares uppdrag är inte att gå in i en barngrupp eller klass och sedan gå ut igen, men om ens arbetsuppgifter utöver att beta av ett administrativt pappersberg också inkluderar allt ifrån att lösa datorstrul och skruva ihop stolar till att beställa tvål, så är det där vi hamnar till slut. Dessa arbetsuppgifter har inget med en pedagogisk profession att göra. Att dokumentation kring själva undervisningen ingår i läraruppdraget är ofrånkomligt, men administrativa uppgifter som att boka vikarier och annan logistik hör inte dit. Vi slösar på lärares kompetens.
Sara nickar medhållande och inflikar att hon känner igen sig från sitt tidigare arbete inom förskolan.
– Vi behöver renodla läraruppdraget och tydliggöra vad som faktiskt är en pedagogs arbetsuppgifter. Jag minns när man stod och sopade makaroner eller bredde mackor och kom på sig själv med att tänka ”Jag är anställd som pedagog. Varför går så mycket av min arbetstid ut på sånt här?”
Bär det trasiga systemet på sina axlar
Jenny återvänder till det sociala ansvaret som lärarrollen innebär.
– Det är inte rimligt att förvänta sig att skolan ska lösa allt. När det kommer till exempelvis familjeproblematik eller kriminalitet behövs ett starkare och bättre samarbete mellan skolan och socialtjänsten. En lärares uppgift är att hålla ögonen öppna och signalera vilket, som jag nämnde innan, försvåras när man inte får chansen till relationsbygge med sina elever. Mer kan vi inte kräva. Lärare har alltid varit bra på att bära det trasiga systemet på sina axlar. Pressen på ens samvete, vad som händer om man misslyckas, är för stor. Men en lärare är varken socionom eller psykolog. Kanske är det dags att vi öppnar upp för andra kompetenser inom skolan som kan stötta pedagogerna i detta.
Förskollärare – en undanskymd roll
Sara vill också lyfta förskollärarna som ofta hamnar i en undanskymd roll då skolan kommer på tal:
– Även förskollärarna har oräkneliga kringuppgifter där kopplingen till det pedagogiska uppdraget är långsökt. I en förskollärares arbete ingår det även att leda andra vuxna – något som inom i princip alla andra yrken anses vara ett meriterande ansvarsområde och kompenseras därefter. Arbetet är intensivt och innebär mycket föräldrakontakt – tänk bara hur man ställt upp i ur och skur genom hela coronapandemin? Var är tacken för det? Personalen inom förskolan befinner sig under enormt mycket stress och har bland de högsta sjukskrivningstalen sett till yrkesgrupp.
– Förskollärare har en otroligt bra utbildning med fokus på hur lärande sker genom lek. Jag önskar att vi kunde visa större förtroende för förskolans kompetens och nyttja den till fullo, samt ge mer utrymme åt barns naturliga lärlust. Om man har med sig den nyfikenheten redan från början – tänk vilken fantastisk grund för resten av livet! För mig har det under åren blivit väldigt tydligt att det system vi nu har inte fungerar och utesluter jättemånga. Barnen blir ju bedömda hela tiden. Mer bedömning, mer konkurrens, mindre undervisning, fortsätter Jenny.
Sker fantastiska insatser varje dag
Jenny tycker att läraryrket förtjänar all respekt och att det samtidigt kan vara farligt att återkommande tala om skolan som en katastrof.
– Trots att det kan verka som att alla förutsättningar saknas sker det fantastiska insatser inom förskolan och skolan varje dag, ibland på bekostnad av hälsan hos pedagoger. Jag vill hylla all pedagogisk personal som, om vi ska vara ärliga, ofta trollar med knäna för att verksamheten ska fungera. Att hela tiden racka ned på skolan kommer inte leda till läraryrkets ökade status.
– Det är inte lärarnas kompetens som brister, det är systemet som är fel. Budgeten motsvarar inte verkligheten. När man pratar om brottsförebyggande åtgärder handlar samtalet alltid om hårdare tag, mer bestraffning, ”Vi ska anställa 200 nya poliser som ska lockas till yrket med alla förmåner!” När hörde man senast samma ton om skolan? avslutar Sara.
En timme går fort och det är dags för Jenny och Sara att gå vidare till nästa möte. Vi har alla ryckts med i samtalet och verkar vara överens om att skolan, och drivkraften att vilja ge alla barn en bra start i livet, är något som aldrig riktigt lämnar en. Lärare är man för livet.
Under tisdagen presenterade det rödgrönrosa samarbetet Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Feministiskt Initiativ sitt budgetförslag för Göteborg Stad 2022 och kontrasterna är som tydligast när de borgerliga partierna och de rödgrönrosas budgetförslag ställs mot varandra.
Sammanlagt budgeterar de rödgrönrosa partierna 1,35 miljarder kronor mer till stadens verksamheter. En siffra som är exceptionell, som partierna motiverar med att det borgerliga styret presenterat en mycket snålare budgetförslag än i fjol, med bland annat 255 miljoner i nedskärningar på skolan.
– Denna budget bygger Göteborg starkare och gör det genom att satsa stort på jämlikhet, jämställdhet och klimat. Vi prioriterar Göteborgs barn och äldre genom att investera i 400 extra pedagoger, 600 extra undersköterskor och ökad social trygghet. I vår budget växlar vi ordningsvakter mot utåtriktat social arbete. Kort och gott, vi har prioriterat de tre stora välfärdsområdena, säger Daniel Bernmar (V), oppositionskommunalråd.
Vi satsar på äldreomsorgen
En av de största satsningarna i den rödgrönrosa budgeten föreslås i äldreomsorgen där partierna vill satsa totalt 305 miljoner kronor. Bland annat vill de lägga 230 miljoner på att öka bemanningen och höja kvalitén, samt 52 miljoner för att höja äldreomsorgens lägstalöner. Det föreslås även att staden får i uppdrag att avskaffa LOV inom hemtjänsten.
Stor skolsatning
Inom skolans område återfinns ett förslag på en 500 miljoner kronor stor investering på skolor och aktiva utemiljöer. Utöver det föreslås även att 287 miljoner satsas på förskola, grundskola och gymnasiet. Partierna vill att fler i personalstyrkan ska få chansen att vidareutbilda sig, att förskola samt fritids avgiftsbefrias i juli månad och att elevhälsan får betydligt mer resurser.
Ökad trygghet
Skolsatsningen tillsammans med sociala satsningar med bland annat fler socialsekreterare, mer resurser till förebyggande arbete och fler familjecentraler innebär att de rödgrönrosa gör en stor satsning på ökad trygghet i Göteborg.
Vi satsar på klimatomställning
Partierna föreslår även att sammanlagt 273 miljoner satsas på trafik, miljö och klimat. Bland annat prioriteras 50 miljoner på att genomföra förslagen från rapporten Fossilfritt Göteborg och 17 miljoner till att snabba på arbetet för att göra Göteborg cykelvänligare.
Dessutom prioriteras sammanlagt 90 miljoner på att göra månadskorten i kollektivtrafikkort billigare och att garantera sommarlovskort till stadens unga.
– I Göteborg ska både invånare och verksamheter enkelt kunna vara en del i klimatomställningen. Vår budget visar vägen genom att satsa på en cykelstad värd namnet och återinföra subventionen på 135 kr på månadskortet i kollektivtrafiken, säger Karin Pleijel (MP), oppositionskommunalråd.
Stärker arbetet med funktionsrätt
De rödgrönrosa stärker arbetet med funktionsrätt med 88 miljoner, men bland annat utökat antal fria resor inom färdtjänst, och en ökad takt i det lagstagdade arbetet med att få bort så kallade Enkelt Avhjälpta Hinder.
Antivåldspaket
Rödgrönrosa satsar även 44 miljoner kronor i ett antivåldspaket där de föreslår ökat stöd till kvinnojourer, förstärkta insatser mot mäns våld mot kvinnor och våldförebyggande arbete kring destruktiva maskulina normer. Utöver det föreslås även att 25 miljoner investeras i ett nytt akutboende för kvinnor i akut hemlöshet.
– Mäns våld är ett säkerhetsproblem och får oerhörda konsekvenser för den enskilde men också för samhället och har ökat de senaste åren. För att stoppa detta behövs tidiga insatser genom våldsförebyggande åtgärder men också insatser för de som överlevt våldet, säger Stina Svensson (Fi), gruppledare.
Precis som tidigare år föreslår partierna en skattehöjning på 40 öre. Enligt deras beräkningar skulle detta innebära en extra kostnad på 98 kronor i månaden för en genomsnittlig inkomsttagare.
