Högerstyret i Göteborg har beslutat att äldre ska ges möjlighet att fritt välja äldreboende, oavsett om det är kommunalt eller privat. En ändring som kan kosta upp emot en halv miljard. Vänsterpartiet är kritiska då förslaget inte är finansierat.
I M, L, C och KD:s budget för Göteborgs Stad 2021 finns ett uppdrag till äldrenämnden om att införa ett system där de äldre ska ges möjlighet att fritt kunna välja äldreboende, oavsett om det drivs av kommunen eller av privata aktörer. Idag används platserna på de kommunala äldreboendena först, när de är fulla är det möjligt för de äldre att välja de privata boendena.
– Konsekvensen blir att kommunens boenden står tomma samtidigt som kostnaden för att betala platser på privata boenden ökar, säger Daniel Bernmar (V), kommunalråd och 2:e vice ordförande i äldrenämnden.
Kostnaden beräknas landa på mellan 34-500 miljoner kronor. Hur stor kostnaden blir beror på hur många av de privata platserna som köps. De ökade kostnaderna kommer i sin tur leda till att mellan 1-10 kommunala äldreboenden behöver läggas ner. Personalen skulle tvingas sluta eller i bästa fall få byta till ett annat äldreboende.
– Högerstyret har inte avsatt några pengar till detta, konsekvensen blir därför nedskärningar och nedlagda äldreboenden, säger Bernmar.
Vänsterpartiet föreslår att uppdraget ska avbrytas och för en dialog med andra partier för att söka en majoritet för förslaget.
– Det har varit en tuff period för äldreomsorgen under pandemin. För äldre, anhöriga och personal. Jag hoppas att högerstyret inser att det vore extremt oansvarigt att göra nedskärningar i detta läge. Om något behövs mer pengar, säger Bernmar.
Förslaget ska behandlas på äldrenämndens möte 27 april. Om förslaget går igenom skickas det vidare till kommunfullmäktige för slutgiltigt beslut. Läs förslaget.
PRESSKONTAKTER: Nå Daniel Bernmar (V) för en kommentar på 0736 54 71 65, [email protected]
Pressekreterare: Alice Vernersson (V) 0704 30 02 77, [email protected]
Justitieombudsmannen (JO) har kritiserat Göteborgs Stad för att ha agerat i strid med objektivitetsprincipen. Detta efter att ha försökt stoppa Fatima Doubakil från att delta i ett panelsamtal efter visningen av filmen ”Burka songs 2.0”. Därför vill nu de rödgrönrosa partierna tillsätta en oberoende utredning för att granska de processer som ledde fram till besluten.
2018 ställde Göteborgs Stad in en planerad visning av Hanna Högstedts film ”Burka songs 2.0” och ett efterföljande panelsamtal på Blå stället i Angered. Senare krävde även stadsdelsförvaltningen Örgryte-Härlanda att Fatima Doubakil inte skulle få medverka i ett panelsamtal i deras lokal.
– Agerandet av kommunen 2018 var allvarligt och odemokratiskt. Vi rödgrönrosa var därför kritiska redan då men fick inget gehör. Nu när JO riktat kritik hoppas vi att fler inser problematiken med att ta beslut på oklara grunder, säger Grith Fjeldmose (V), kommunalråd.
Anledningarna bakom besluten var att panelen inte var tillräckligt allsidig och att de medverkande i panelsamtalet hade ”kopplingar till extrema miljöer”. Dock har inga belägg för detta uppvisats. JO konstaterar att inga sakliga skäl för stadsdelsförvaltningen Örgryte-Härlandas agerande har redovisats och att kommunen därför agerat i strid med objektivitetsprincipen i 1 kap. 9 § regeringsformen.
– För att förhindra liknande agerande framöver föreslår vi att en oberoende utredning ska genomföras för att granska de processer som ledde fram till besluten, säger Fjeldmose.
Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Feministiskt initiativ föreslår också att kommunens styrande dokument och arbetssätt ska ses över och eventuellt ändras för att förhindra agerande som bryter mot objektivitetsprincipen i framtiden.
– Kommunens agerande har fått konsekvenser för de som skulle medverkat i panelsamtalet och för den förening som skulle stå för arrangemanget och som sedan gjorde anmälan till JO. Det är därför viktigt att vi ser över våra arbetssätt, säger Fjeldmose.
Förslaget ska behandlas på kommunstyrelsens möte 21 april. Du kan läsa det här.
PRESSKONTAKTER: Nå Grith Fjeldmose (V) för en kommentar på 0739 19 29 78, [email protected]
Pressekreterare: Alice Vernersson (V) 0704 30 02 77, [email protected]
Preem Göteborg vill i en ansökan till mark- och miljödomstolen utöka sin verksamhet vid Preemraff Göteborg. En utökad verksamhet bedöms av bland annat Naturvårdsverket göra Preems anläggning till den sjätte största utsläpparen av fossil koldioxid i Sverige, idag är de den åttonde största. Vänsterpartiet är kritiska till utökningen.
I ett yttrande till mark- och miljödomstolen vill nu Vänsterpartiet i Göteborg att anläggningen inte ska tillåtas öka de fossila utsläppen.
– Vänsterpartiet anser att Preemraff Göteborg inte bör tillåtas öka den totala mängden utsläpp. Vid produktion av biodrivmedel anser vi att anläggningen ska minska sina utsläpp från fossil produktion i motsvarande eller högre grad, säger Grith Fjeldmose (V), kommunalråd.
Preemraff Göteborg kan idag raffinera 6 miljoner ton råolja per år. Nu ansöker bolaget om att utöver detta också raffinera 1,6 miljoner ton bioråvara per år för att främst tillverka biodiesel. Vänsterpartiet menar dock att frågan om biodrivmedel är komplex.
– Användning av biodrivmedel innebär inte minskade utsläpp här och nu och endast om restprodukter som ändå skulle läckt växthusgaser används är de utsläppsneutrala. Den typen av restprodukter finns inte i tillräckligt stor mängd för den omfattande tillverkning av biodrivmedel som Preemraff Göteborg vill bedriva, säger Fjeldmose.
Vänsterpartiet Göteborg menar också att det även på längre sikt finns en stor osäkerhet kring biobränslen när det gäller tillgången till förnybara råvaror. Partiet ser risker för att den biologiska mångfalden kommer att påverkas negativt och att odlingsmark som behövs för livsmedelsproduktion behöver tas i anspråk.
Vänsterpartiet ser med den planerade verksamheten också risker för att uppsatta klimatmål inte kommer att nås.
– Preemraff Göteborg är redan en av Sveriges största utsläppare av växthusgaser och en ökning av verksamhetens utsläpp gör det mycket svårt att nå både de nationella, regionala och kommunala klimatmålen, säger Fjeldmose.
Under första helgen i februari hölls Vänsterpartiet Göteborgs distriktsårskonferens. Där valdes Håkan Eriksson till ny distriktsordförande. Håkan har länge varit engagerad i hbtqia-frågor och berättar för Göteborgsvänstern om rörelsen, kampen och vart vi är på väg.
Håkan har varit aktiv i hbtq-rörelsen sedan tonåren och gick med i Ung Vänster när han var 16 år och Vänsterpartiet tre år senare. Hbtq-frågor är också något som drivit på hans engagemang i partiet och han har hela tiden brunnit för att utveckla partiet inom just detta område.
– Sedan jag blev aktiv har det hänt mycket i samhället, men också i vårt parti. De senaste 20 åren har kunskapen ökat och engagemanget breddats. Det är inte lika mycket upp till enskilda eldsjälar att driva kampen längre. Vi har gått från att prata mycket om sexuellt likaberättigande till att prata om att bryta normerna kring heterosexualitet, kön och könsuttryck.
Just Göteborg har också haft ett dåligt rykte gällande hbtq-frågor i det förflutna, med ett hårt klimat gentemot homosexuella.
– Det har varit tufft, men när man tittar tillbaka känns det också häftigt att ha fått vara med och kämpa och se en förändring. När vi hade en manifestation på IDAHOT (internationella dagen mot homo-, bi- och transfobi) i början av 2000-talet var vi 25–30 personer på ett blåsigt Järntorget med våra banderoller. Sist vi kunde genomföra en Prideparad var vi tusentals personer som demonstrerade. Det är roligt att se en sådan förändring.
– Även parlamentariskt har det skett förändring: tidigare fanns det bara en handfull engagerade personer från alla partier sammantaget. Idag är det helt annorlunda och hbtq-frågorna är mer integrerade i det politiska arbetet. Men vi ska inte låtsas som att det inte finns väldigt mycket kvar att göra.
Det har skett många förbättringar gällande hbtq-frågor de senaste 20 åren men det finns väldigt mycket kvar att göra, säger Håkan Eriksson.
– Det är lätt att tro att vi har kommit långt och Sverige rankas högt i internationella mätningar om förutsättningarna för hbtq-personer. Men det finns mycket arbete kvar. Till exempel när det gäller att skapa jämlika materiella förutsättningar, inte minst i familjerätten och lagstiftningen kring kön och transpersoner. Vi vill bland annat att ändring av juridiskt kön bara ska vara ett administrativt förfarande samt avskaffa åldersgränserna för ändring av juridiskt kön och medicinsk könskorrigering. Men samhället måste också bli mycket bättre på att möta och inkludera transpersoner. Vi måste ställa hårdare krav på vården, skolan och samhället i stort. Ohälsan är mycket större bland transpersoner jämfört med befolkningen i stort. Det handlar om liv och död. Om skolan ska vara en trygg miljö för alla måste vi ha mindre skolgrupper, fler kuratorer, resurser för uppdaterade läromedel och så vidare. Det räcker inte att bara prata om vården för transpersoner, vi måste också skjuta till resurser för att bygga ut vården och korta köerna.
Det behövs mer resurser
Parlamentariskt ligger fokus just nu på att göra handling av de planer som röstats igenom och att tillsätta tillräckligt med resurser.
– Även om alla partier röstar för de handlingsplaner
som finns så skjuter inte högern till tillräckligt med resurser. Man säger att man ska skapa mötesplatser för hbtq-personer, som är väldigt viktiga inte minst för ungdomar, men det konkretiseras inte och planerna sätts inte i verket.
– Vidare arbetar vi med att stärka jourer för personer som utsätts för våld i (samkönade) nära relationer. Vi vill också skapa äldreboenden med hbtq-inriktning för personer som kanske levt hela sina liv öppet, men känner att de hamnar i en jobbig situation i livets slutskede om de hamnar på ett äldreboende där kunskapen eller förståelsen saknas.
Vänsterns roll i kampen
Inom hbtqia-frågor är det tydligt hur aktivism och parlamentarism kan arbeta tillsammans. Rörelsen har sina rötter i aktivism och protest, vilket också finns kvar idag.
– Utan den utomparlamentariska kampen händer inte ett skit i parlamenten. Det är alltid aktivismen det kommer tillbaka till. Man ska inte glömma att Priderörelsen började med Stonewall-upproret 1969 i New York. Det var ett upplopp, en protest mot förtryck från staten och det kringliggande samhället. Det finns fortfarande idag, kampen handlar fortfarande om försvar mot hot och våld. Hatbrott är fortfarande en verklighet i vardagen för många, men det statliga våldet finns också kvar. Vi tänker lätt att vi är skonade från det i Sverige och det är vi på ett sätt, men när vi har myndigheter som Migrationsverket och migrationsdomstolar som utvisar hbtq-flyktingar till länder där de riskerar livet, när hela migrationsprocessen karaktäriseras av godtycke och orimliga krav på de asylsökande, vad är inte det om statligt våld?
– Pride är fortfarande en stor och viktig kraft, att kunna samlas, manifestera, ha studiecirklar och även festa, vilket man ibland ser som helt opolitiskt. Men att vara stolt och ta plats utifrån det har fortfarande en politisk sida.
– Sedan är det både problematiskt och provocerande med den kommersialisering och det kapitalistiska profiterande på Pride som finns, och det är viktigt att synliggöra. Som när vinstdrivande företag medverkar som sponsorer – varför gör de det? Om fler vill vara med och förändra är det självklart bra. Alla företag borde arbeta för att göra sina arbetsplatser säkra, trygga och inkluderande, men är det vad det handlar om när Handelsbanken går i Stockholm Pride? Man får inte vara naiv. Det finns också välförtjänt kritik mot att myndigheter som Migrationsverket medverkar, till synes oreflekterat, i Pride trots sättet de behandlar hbtq-flyktingar på.
Trots många gemensamma punkter och mycket samarbete mellan Vänsterpartiet och hbtq-rörelsen finns det också frågor där vår feministiska och socialistiska grund leder oss till andra slutsatser än andra delar av rörelsen.
– Vår hbtq-kamp bottnar i vår feministiska analys och vår förståelse för kön och könsmakt, vilket har gjort att vi bland annat är emot surrogatmödraskap och för kriminalisering av sexköp. Delar av hbtq-rörelsen har landat i motsatt ställningstagande. Där har Vänsterpartiet en roll i rörelsen, att driva debatten från vår feministiska analys.
– Som socialist ser man också tydligt de materiella villkoren för att alla människor ska kunna ha lika rättigheter och förutsättningar. Jag skulle önska att vi lyfte samhälls- och bostadsplaneringen mer. Idag bygger vi fortfarande bostäder utifrån en klassisk kärnfamilj, jag skulle vilja se att man breddar det och ser till att samhället planeras och formas efter alla, så att man också får en faktisk materiell förutsättning att leva i en mångfald av familjekonstellationer eller behov. Där kan vi lyfta något som till exempel Liberalerna aldrig kommer att driva.
Håkan ser fram emot att, tillsammans med alla medlemmar, utveckla partiet och bygga en större rörelse för socialism och feminism i Göteborg.
Ny distriktsordförande
Som ny distriktsordförande ser Håkan fram emot att få bygga ett starkt Vänsterparti vidare och arbeta för ett mer jämlikt Göteborg. Fokus framöver är att stärka organisationen och särskilt partiföreningarna. Håkan vill arbeta vidare med partiet som kampanjorganisation, det facklig-politiska arbetet, hur vi ska organisera fler från arbetaryrken och hur vi ska sänka trösklarna för att bli aktiv.
– Det känns stort, spännande och viktigt, att tillsammans med alla medlemmar få utveckla partiet och bygga en större rörelse för socialism och feminism i Göteborg. Vi har en verksamhetsplan med höga ambitioner och målsättningar för verksamhetsåret, och det är möjligt eftersom vi har en stor och bred organisation.
– Jag kandiderade till ordförande för att jag verkligen vill fortsätta vara med och utveckla ett av Sveriges starkaste distrikt i landets viktigaste socialistiska och feministiska organisation. Det är självklart mycket jobb, men det var ändå enkelt att tacka ja eftersom jag vet att en ordförande inte är ensam. Vi gör det tillsammans och vi är många.
Text Frida Blomqvist Foto Eva S. Andersson
Artikeln publicerades ursprungligen i Vänsterpartiet Göteborgs medlemstidning Göteborgsvänstern 2021:1.
