Max Norén gick med i Vänsterpartiet sommaren 2021 och vi har tidigare sett varandra på några av partiföreningen Centrums medlemsmöten. 

Max har alltid varit intresserad av politik. Det var under högstadietiden hemma i Lerum som hen kom till insikt om att Vänster partiet var rätt val. På skolan fanns många som hade sina politiska sympatier till höger och det rådde en aggressiv stämning gentemot vänstern. Det gjorde att Max började reflektera mycket över var hen själv stod. Efter att bland annat ha läst på om ideologierna och lyssnat på partiledarna på TV förstod Max att det var Vänsterpartiets politik som låg närmast hens åsikter. Sedan dess har Max länge tänkt ta steget att bli medlem och när hen flyttade till Göteborg samtidigt som Vänsterpartiet utmanade regeringen om marknadshyrorna var det dags.

– Ni i Vänsterpartiet visar mig gång på gång att jag kan ha förtroende för er eftersom ni delar min problemanalys och syn på lösningar. Jag kan lita på att Vänsterpartiet kämpar för feminismen, socialismen och miljön samtidigt. För många andra partier handlar det om enskilda frågor eller maktspel medan Vänsterpartiet ser och lyfter de strukturella problemen.

Feminism och HBTQ-frågor

En fråga som Max dock tycker att Vänsterpartiet skulle kunna lyfta mer är mäns utövande av våld i nära relationer.

– Det är en fråga som får alldeles för lite utrymme och som ofta bagatelliseras i samhällsdebatten generellt. Vänsterpartiet är bättre än de andra partierna på att ta upp mäns våld men vi bör göra det ännu mer.

Max medlemskap i Vänsterpartiet är hens första erfarenhet av föreningslivet även om hen alltid har tänkt mycket på samhällsfrågor, inhämtat information genom nyhetsartiklar och YouTube samt på olika sätt engagerat sig i feminism, miljö- och hbtq-frågor. Max är vegan, brukar delta i Prideparaden och har på sin högskola varit engagerad i en jämställdhetskommitté som bland annat har gett studenterna tillgång till gratis mensskydd. Hen deltog också i Lerums HBTQ-samråd som hade möten med politikerna men tog även initiativ till egna möten med bland annat idrotts föreningar och förskolor.

Hur är det att vara aktiv i Vänsterpartiet?

– Det har generellt varit ett trevligt bemötande, det är demokratiskt, en blir respekterad och lyssnad på, stämningen är människovänlig. Samtidigt som vi är mer eller mindre engagerade i olika frågor så har vi en enad samhällsanalys. Max är även positiv till partiets internfeministiska arbete. Hen vill dock lära sig mer om hur organisatio-nen fungerar, det har varit lite svårt att komma in i det formella och det hade varit bra med lite mer introduktion. Max hade också gärna sett att det fanns mer utrymme för diskussioner om politiken.

Text Lisbet Buzleta Foto Elinor Garcia Ek

En del går dit för att låna böcker, andra för att läsa tidningar eller för att använda skrivaren.­ ­
En del kommer för författarsamtal eller andra kulturarrangemang. En del använder det som ett rum att bara vara i. Göteborgsvänstern har träffat Daniella Brummer Pind, vänster­partist och bibliotekschef, för att prata om bibliotekens olika funktioner och betydelse idag.

Daniella Brummer Pind har länge varit ideellt engagerad. Hon har drivit tidskriften Plural, suttit i styrelserna för Litteraturhuset och Popkollo, varit flyktingguide och mentor för unga tjejer. Idag sitter hon i Vänsterpartiet Göteborgs distriktsstyrelse, är aktiv i parti­föreningen Centrum samt parlamentariker i Göteborgs stads Teaterfond och i den regionala Styrelsen för kultur­utveckling. Till yrket är Daniella bibliotekarie och har de ­senaste åren varit bibliotekschef i Falkenberg. Sedan april är hon enhetschef för biblioteken i Majorna, Linné och Guldheden.

Arena för kultur och demokrati

Vi inleder med att prata om vad ett bibliotek är idag. Enligt bibliotekslagen ska biblioteken främja läsande i allmänhet och särskilt för ett antal prioriterade målgrupper, erbjuda fri och lika tillgång till både kulturupplevelser och information, vara en ­demokratisk arena samt öka den digitala delaktigheten i sam­hället. Daniella menar att biblioteken är viktiga som kulturförmedlare men ännu viktigare som demokratiska institutioner.

–  Biblioteken har de senaste åren blivit mer och mer som kulturhus där fokus är på förmedlingen av böcker, vilket innebär att vi har bokträffar och olika publika arrangemang. Men nu börjar fokus skifta över till uppdraget att verka för demokratin. Om vi till exempel ska kunna ha fler samtal om aktuella händelser i samhället, då kanske vi måste göra avkall på en del andra arrangemang. Dem kunde kanske kulturhusen, som också har ett uppdrag som främjare av kultur, ta över istället.

–  Det som alltid har varit det viktigaste med bibliotek är att vi ska erbjuda fri och lika tillgång till information. Det kan översättas till fysiska eller digitala böcker, möten mellan människor, möten med en inbjuden författare eller politiker, eller att du får lära dig hur din surfplatta fungerar. Det är till exempel många äldre som kommer till biblioteken för att få hjälp med att använda sina telefoner.

Bibliotekariernas arbetssituation

Att bibliotekens uppdrag är så brett samtidigt som andra samhällsinstitutioner brister gör att bibliotekarierna har en utmanande arbetssituation, något som alltför sällan lyfts.

–  Dels hinner bibliotekarierna inte med grunduppdraget, som är stort och lite splittrat, dels är man ofta ganska få. Det dyker upp andra saker som tar tid och man kan inte hjälpa alla för att behoven är så stora. Under pandemin har den etiska stressen för bibliotekarier ökat för att man har varit tvungna att hålla avstånd och säga nej till människor som behövt fördjupad hjälp. Det är många som behöver få ut sina social­bidrag eller stämpla sina dagar för att få a-kassa, de kunde inte ens använda en dator under pandemin.

Bibliotekarierna får annars just hjälpa till med många ärenden som rör kontakter med Arbetsförmedlingen, Skatteverket och socialtjänsten. Daniella resonerar kring att det hade varit bra med någon typ av samarbete, kanske att de andra myndigheterna kunde ha personal på biblioteken.

Under pandemin har biblioteken även fått hantera oron hos dem som vanligtvis kommer dit för en pratstund. Daniella beskriver biblioteket som en plats där det går lite långsammare än i samhället i övrigt, där det går att få till det viktiga mötet mellan människor. Samtidigt kan det ibland vara tungt för personalen.

–  Det är till exempel fler äldre som är isolerade och bara har biblioteken att gå till. De pratar med bibliotekarierna om allt möjligt, de berättar hela livshistorier. Detta ska då bibliote­karierna bära med sig. Vi jobbar ju inte med socialtjänst, vi är inte hälsolotsar eller utbildade kuratorer men vi får höra oerhört mycket.

Samhället synliggörs på biblioteket

Biblioteken är ett av de sista rummen inomhus dit alla har tillträde utan att behöva köpa något. Det gör att såväl sam­hällets mångfald som dess skillnader synliggörs där. Många som ska göra vardagsärenden behöver låna en dator, för andra är biblioteket en viktig social plats. Ytterligare en grupp som ­använder biblioteken mycket är studenter som inte alltid har råd att köpa kurslitteratur, har en lugn studieplats eller internet.

–  Högskole- och universitetsbibliotek stängde ner först under pandemin och när även folkbiblioteken stängde var det många studenter som stod utan kurslitteratur och studie­platser, sam­tidigt som deras kurser var omställda till att löpa på digitalt.

Det finns också grupper som helt enkelt uppehåller sig på biblioteken för att de inte har någon annanstans att vara.

–  Många offentliga rum har stängts ner och det gör att det kommer fler människor till oss som egentligen inte använder våra tjänster utan behöver ett rum att vara i. Då måste vi ta hand om dem, till exempel hitta på grejer för ungdomar.

Även den ökande psykiska ohälsan och annan utsatthet syns på biblioteken, bland annat genom att personer ligger och sover i lokalerna. Samtidigt har regeringen nyligen lagt ett lagförslag om att personer som riskerar att begå brott eller trakassera andra ska kunna portas från bibliotek.

–  Det är inte självklart att biblioteken vill att folk ska kunna bli avhysta. Det är en ganska allvarlig åtgärd. Vart ska folk ta vägen istället?

Varför ska vi kämpa för biblioteken?

–  De grupper som ofta går till bibliotek är de som behöver dem väldigt mycket. Många av oss gör inte det men vill däremot gärna att biblioteket ska finnas de gånger behovet uppstår. Det är först när en stor andel av biblioteken är nedlagda som folk reagerar. Man tror att ett bibliotek bara är ett rum med böcker. Man förstår inte att det är ett demokratirum.

Text Lisbet Buzleta Foto Per-Olof Stoltz.

Jenny Strömblad har varit medlem i Vänsterpartiet i knappt tre månader och tillhör partiföreningen Lundby. Göteborgsvänstern ringer upp en kväll när november gör sig som mest påmind med höstrusk
och förkylningar, då Jenny sitter hemma i lägenheten med två sjuka små barn.

Jag har flyttat runt rätt mycket i mitt liv men har nu kommit tillbaka dit jag en gång började. Jag är född och uppvuxen i Lundby. Vår familj har precis flyttat hit från Málaga som varit vårt hem de senaste tre åren. Innan dess bodde vi i Barcelona. Vi har provat oss fram tillsammans och insåg att det fick bli Sverige till slut. Det är ett väldigt bra land för barnfamiljer.

Att bli medlem i Vänsterpartiet var en idé som tog fart hos Jenny under den sista tiden i Spanien. Hon berättar att hon är mycket intresserad av samhällsfrågor och att hon alltid har röstat på Vänsterpartiet.

– När jag bodde i Spanien kände jag att det var svårare att engagera mig och höja min röst. Dels för att jag inte är spanjor själv, men också för att systemet är så pass annorlunda jämfört med det svenska och svårt att förstå sig på om man kommer utifrån. När jag flyttade tillbaka kände jag ett driv att nu måste jag faktiskt ta tag i det här! Vi kom hem till Sverige för två månader sedan och jag blev medlem nästan direkt!

Hur kommer det sig att just ­Vänsterpartiet känns rätt för dig?

– Vänsterpartiet viker sig inte när det kommer till de frågor som jag tycker är viktigast, till exempel vården, om­sorgen och skolan. Jag måste säga att jag både blev extremt imponerad och rörd när Nooshi Dadgostar stod på sig genom hela debatten om införandet av marknadshyror, med misstroende­förklaring mot statsministern och stålbad i media som konsekvens. Detta är politik som betyder något i verklig­heten! Åh, så bra gjort det var!

Jenny bes­­­kriver sin politiska hjärte­fråga som alla människors fria och likvärdiga tillgång till bra vård och utbildning. Detta känns extra personligt då Jenny sedan ett år tillbaka studerar till ämneslärare i svenska och samhällskunskap.

– Det var verkligen inte någon självklarhet att jag skulle bli lärare. Jag hoppade av gymnasiet när jag var sjutton år. Efter det har jag arbetat med allt du kan tänka dig och trodde aldrig att jag skulle läsa upp mina betyg. Efter att jag födde min första dotter började jag på komvux och satte stenen i rullning, därefter började jag plugga på folkhögskola och befann mig plötsligt i en värld av studier som jag innan dess aldrig upplevt att jag hörde hemma i. Ju mer jag funderade på det, desto tydligare kändes det som att läraryrket kunde passa mig. Jag har alltid älskat språk, litteratur och politik, och riktade in mig på just högstadiet för att det känns som en viktig tid då eleverna verkligen behöver vuxna runt omkring sig som vill förstå dem.

Text Isabella Jansson Foto Privat

När Grith Fjeldmose blev vald till kommunalråd efter förra valet fick hon frågan om vilket område hon helst ville ansvara för. Svaret kom direkt: Kulturen förstås! Det var kanske självklart. Hon satt redan i kulturnämnden för Vänsterpartiet och hennes yrkesbakgrund som operasångerska har gett henne både kunskap om och engagemang för området.

När Grith Fjeldmose talar om kultur är det tydligt att hon dagligen får ägna sig åt det hon brinner för.

–  Göteborg har ett exceptionellt utbud. Det är inte bara Liseberg och Paddan som lockar turister.­ Vi har fantastiska museer, ett underbart operahus, flera teaterscener och fria grupper. Turister är viktiga för kulturen, men för Grith och Vänsterpartiet är det barn och unga som är viktigast.

–  Genom skolornas teaterombud har vi mycket att erbjuda. Med utjämningsbidraget till Göteborgs grundskoleelever kan ombuden arrangera föreställningar. Det är också viktigt för stadens fria grupper som genom skolteater får chans att driva sin verksamhet. Men trots att utbudet är brett och omfattande blir det allt färre klasser som går på skolteater.

Alla som vill ska få spela

Grith vill också lyfta fram Kultur­skolan som tidigare låg under stadsdels­nämnderna. Det fungerade bra och de olika stadsdelarna sam­arbetade för att kunna erbjuda eleverna ännu mer. Efter omorganiseringen som genomfördes finns den nu under grundskolenämnden.

–  Det är bra men risken finns att kampen om de allt ­mind­re resurserna kan drabba Kulturskolan. Vi vill därför ­att den ska ha en egen budget. Vänsterpartiet vill också utöka instrumentförrådet så att fler elever får möjlighet att spela även om familjen saknar resurser att köpa instrument. Anslagen till Kulturskolan ­generellt behöver också öka.

–  Jag tror att det är ungefär två års kö i dag och ett barn på kanske 8–9 år som måste vänta så länge på att få börja spela kan tappa lusten. Dessutom; man kan lära sig spela ett instrument även i högre åldrar, men ju äldre barnet är desto mer självkritiskt tenderar det att bli.

–  Utan kultur kan vi inte få några demokratiska med­borgare. Det är kanske den viktigaste anledningen till att vi ska satsa på de unga.

I budgeten för nästkommande period avsätter Vänsterpartiet 691 miljoner till kulturen. Det är 63 miljoner mer än vad det borgerliga styret vill lägga. Deras förslag innebär nedskärningar.

–  Som jag sagt tidigare går det inte att hyvla ännu mer i verksamheterna. Kulturen är fortfarande ingen ost. Av de pengar som avsätts till kultur går tyvärr en alldeles för stor del till hyror. Vi borde låta verksamheterna ägna sig åt det som de är avsedda för  –  inte hyresförhandlingar.

Fria grupper och enskilda kultur­arbetare kämpar hårt för att få ekonomin att gå ihop. Få har trygga, fasta anställningar. Pandemin har gjort situationen ännu tuffare. Det har funnits bidrag att söka och även Göteborgs stad avsatte extra pengar för att kunna erbjuda stöd. Många har sökt och fått hjälp men ännu fler som är berättigade har inget fått.

Stora satsningar

Att separera kostnaderna och låta verksamheterna arbeta krea­tivt är viktigt även för de större institutionerna. Där kan det vara avgörande att kunna satsa tillräckligt på verksam­heten. Annars kan det få konsekvenser. Ett exempel är Konst­museet.

Fullmäktige har beslutat om en om- och tillbyggnad och det är nödvändigt. Museet uppfyller inte internationella krav på till exempel inomhusklimat och säkerhet. En konsekvens har blivit att man ibland fått säga nej till att låna särskilt värdefulla och känsliga konstverk eftersom försäkrings­kostnaderna blivit oöverstigliga.

–  Det är så klart allvarligt men än viktigare i sammanhanget är personalen. Ytor för konsthantering och magasinering är utspridda och små kontorsutrymmen innebär en bristfällig arbetsmiljö.

En annan kostsam satsning som gjorts i Göteborgs museivärld är Sjöfartsmuseet, där ett stort underjordiskt akvarium snart kan välkomna besökarna. Planen är också att det ska byggas en ny restaurang med ingång även utifrån när museet är stängt.

–  Är det här vänsterpolitik egentligen? Att satsa pengar på en restaurang? Kanske inte, men om frågan lyder ”är vänsterpolitik att satsa mer på kulturen?” är svaret ”absolut”. Det har diskuterats ifall en del av de stora institutionerna kan drivas i annan regi.

–  Regionen har varit intresserad av att ta över både Konstmuseet och Röhsska. På samma sätt som Botaniska och ­Natur­- historiska blev regionala i samband med regionbildningen.

Verksamheten ska beslutas av personalen

Att brinna för sitt område som Vänsterpartiets kommunalråd med ansvar för kulturen gör, innebär inte att Grith försöker påverka det dagliga arbetet på kulturinstitutionerna. Tvärtom talar hon om att hon som politiker ska hålla armlängds ­avstånd till det praktiska genomförandet.

Finns det då inte en risk att du som politiker tappar ­kontakten med det du är med och beslutar om?

– Självklart ska jag ha insikt om vad som händer men själva verksamheterna ska beslutas av personalen. Vad gäller exempelvis museiverksamhet är det reglerat i museilagen att ingen annan än den anställda personalen får besluta om själva verksamheten.

Vinst för litteraturen

Kulturpolitik handlar såklart inte bara om utgifter och problem. Det mesta av det som händer inom kultursektorn är positivt och till både glädje och nytta för hela befolkningen. En av dessa positiva händelser har Grith kämpat för sedan länge och i början av november kom ett mycket glädjande besked från Unesco.

– Det är så roligt. Göteborg blir Sveriges första litteraturstad inom Unescos globala nätverk för kreativa städer. Det är ett enormt lyft för alla inblandade; biblioteken, bokmässan, alla mindre bokförlag vi har i stan, Författarcentrum Väst, universitetet och många fler.

Det har tagit flera år att få majoritet för beslutet att skicka ansökan till Unesco. Socialdemokraterna och Demokraterna röstade nej när förslaget lades fram. Men det blev ett positivt beslut i alla fall.

Bildning ska vara fri

Grith hoppas att utnämningen till litteraturstad ska stimulera fler att vilja satsa på kultur och annan bildning. Här kommer även studieförbunden och deras verksamheter in och nu tänds den där glöden i hennes ögon igen.

– Nu vill det borgerliga styret halvera antalet studie­timmar för kultur, från 400 timmar till 200 timmar. Det är en ren besparing som kommer att förstöra mycket. Tyvärr handlar det inte bara om pengar, utan att de vill styra över studie­förbundens verksamhet och det är allvarligt.

– Den fria bildningen är så viktig, det är en styrka att studieförbunden får bestämma själva. Folkbildningen är fri och ska så förbli.

Du sa tidigare: ”Utan kultur kan vi inte få några demo­kratiska medborgare”?

– Det stämmer. Kultur är grunden till ett rättvist och ­jämställt samhälle.

Allt hänger ihop

Det finns ytterligare en viktig aspekt av detta och vi kommer in på Griths andra ansvarsområde, klimat och miljö.

– Allt hänger ihop. Den omställning vi står inför och som vi måste genomföra kommer att påverka allas våra liv. Vi kommer att vara tvungna att minska vår konsumtion och för många kommer det att kännas som stora uppoffringar. Men för mig finns en lösning på det. Vi kan leva ett rikt kulturliv; gå på teater, museum och bio, konserter och utställningar. Vi kan njuta utan att konsumera.

Text: Anna H. Stoltz Foto: Eva S. Andersson