Göteborgsvänstern har träffat Amanda ­Kappelmark, vänsterpartist och kanslist ­för Hamnarbetarförbundet, för att diskutera ­strejken som vapen i skuggan av konflikten ­
i Göteborgs hamn och den nya lagstiftningen som inskränker strejkrätten.

Amanda Kappelmark har varit engagerad i Ung Vänster och Vänsterpartiet under större delen av sitt liv. Tidigare var hon väldigt aktiv i Ung ­Vänster Göteborg & Bohuslän. De senaste åren har hon varit aktiv i partiet där hon bland annat suttit­ i ­distriktsstyrelsen och dess arbetsutskott. Sedan år 2014 ­arbetar hon som kanslist på Hamnarbetarförbundet.

Strejken som vapen

Både som vänsterpartist och genom sitt arbete hos Hamnarbetarförbundet har Amanda Kappelmark kunskap om facklig organisering, inte minst genom att på nära håll följa hur ett fack kan använda strejken som vapen.

– Strejk är ett viktigt vapen att ha i verktygslådan eftersom det är det enda reella verktyget arbetaren har för att sätta press på arbetsgivaren, säger Amanda.

Vi diskuterar skillnaden mellan stridsåtgärder och att bedriva facklig kamp genom att driva rättsliga processer i arbetsdomstolen, som Amanda även lyfter som en viktig rättighet, men en helt annan kamp eftersom arbetsgivaren fortfarande bestämmer under processerna.

– Det finns såklart viktiga rättigheter i skyddsarbetet också, som att kunna stoppa arbetet vid fara, men som socialist räcker det inte med att vara nöjd med att folk inte dör på jobbet, det skulle ju vara en väldigt låg miniminivå, fortsätter hon.

Sammanhållning är viktigt för arbetarrörelsen
Förutom att strejk är en effektiv stridsåtgärd kan det ha andra betydelsefulla effekter, inte minst för att skapa ett kollektiv.

–  Alla måste ställa upp tillsammans för att kunna genomföra en strejk. Det skapar sammanhållning på arbetsplatsen eller i en yrkesgrupp. Det finns såklart andra sätt att skapa sammanhållning i fackligt arbete, genom att involvera alla i schemaförändringar och förankra beslut, men om man hamnar i läget där man måste gå ut i strejk så både kräver det, och skapar det en grym sammanhållning i kollektivet, berättar Amanda.

–  Man ska inte underskatta hur viktig sammanhållning är för en arbetsplats och för arbetarrörelsen i stort, det stärker den fackliga kampen, fortsätter hon.

Inskränkning av strejkrätten

Den 2 maj, dagen efter arbetarrörelsens internationella högtidsdag, klubbade riksdagen igenom en ny kritiserad lag som inskränker strejkrätten. Lagen trädde i kraft 1 augusti och baseras på ett gemensamt förslag från LO, TCO, SACO och Svenskt Näringsliv. I korthet innebär den nya lagen att det numera är olagligt att strejka eller vidta andra konfliktåtgärder på arbetsplatser där det redan finns ett kollektivavtal. Kritiker menar att lagen öppnar upp för avtalsshopping, där arbetsgivare kan välja att skriva avtal med det fackförbund som gynnar deras intressen och inte arbetarens.

–  Hela den demokratiska legitimiteten för fackföreningarna och arbetares rätt att fritt välja fackförening pajas genom den här lagstiftningen. Under hela debatten när förslaget kom och i regeringens promemoria pratade man om kollektivavtalet som ett instrument för fredsplikt men inte ett ord om avtalets syfte att säkra vettiga arbetsvillkor och löner, säger Amanda.

– Som socialister kan vi aldrig acceptera att makten förskjuts från arbetare till arbetsgivare. Därför är det väldigt viktigt att vi som är vänsterpartister inte finner oss i den här nya lagstiftningen och går på den här retoriken. Den här lagstiftningen kommer att leda till vilda strejker som vi måste våga stötta, fortsätter hon.

Den nya lagstiftningen innebär att ny formalia behöver uppfyllas för att en strejk ska få genomföras, vilket troligtvis kommer att leda till flera domar i arbetsdomstolen för att avgöra om strejker är vilda eller inte.

–  När det väl händer kan inte vi som parti automatiskt landa i att vänta på vad arbetsdomstolen kommer att säga om konflikterna, då har vi ju ätit upp hela det nya ramverket för maktförhållandena på arbetsmarknaden, säger Amanda.

Saknar LO strategi eller självinsikt?

Inom LO hördes det några kritiska röster mot den nya lagen när förslaget kom, de tystades dock snabbt av landsorganisationens ledning och förbundsledningarna.

–  Det går såklart bara att spekulera i varför LO har gått med på inskränkningarna, men jag tror att ett skäl kan vara att LO-förbunden helt enkelt är vana vid att vara den enda fackföreningen på arbetsplatsen och har svårt att sätta sig in i andra situationer, men det är ett väldigt kortsiktigt tänk. Vad händer när det kommer nya branscher? Nya stora företag som inte vill skriva avtal med deras förbund, frågar sig Amanda.

Amanda fortsätter fundera över LO:s agerande:
–  Det låter lite högtravande men det är ju svårt att inte landa i slutsatsen att LO:s övre skikt sitter i knät på Svenskt Näringsliv. Ledningen verkar ju träffa näringslivstoppar mer än sina egna medlemmar.

–  Men det sorgliga är att de inte verkar förstå sin egen styrka. LO lyfter ofta fram hur många medlemmar de har och hur resursstarka de är, men de bangar ju alltid ur när det gäller. Varje gång ett LO-förbund varslar om strejk verkar deras medlemmar peppade på att äntligen få sätta ner foten och ta fighten, men sen blir det ändå aldrig något i slutändan. Det är ju tragiskt om de inte förstår vad de har i ryggen, säger Amanda.

Hamnarbetarförbundet stämmer arbetsgivaren

Få göteborgare och vänsterpartister kan ha missat att Hamnarbetarförbundet har haft en konflikt med arbetsgivaren APM-terminals här i Göteborg och arbetsgivarorganisationen Sveriges Hamnar. Under våren gick Hamnarbetarförbundet segrande ur konflikten och fick äntligen teckna ett eget, likalydande, kollektivavtal som Sveriges Hamnar haft med Transport. Mot slutet av sommaren gick Hamnarbetarförbundet ut med att de stämmer arbetsgivaren APM i arbetsdomstolen eftersom APM inte följer kollektivavtalet som skrevs under.

–  Redan samma kväll som vi skrivit på kollektivavtalet gick Sveriges Hamnar ut med en skrivelse till sina medlemsföretag där de sa att de inte ska ha några lokala förhandlingar med Hamnarbetarförbundet. APM säger att de inte har några skyldigheter att förhandla med oss kring större förändringar på arbetsplatsen, sånt som man normalt förhandlar fackligt, berättar Amanda.

–  Nu kallas vi inte ens till riskanalyser och annat skyddsarbete på APM. Det är vi mer förvånade över, eftersom vi upplever att Sveriges Hamnar hela tiden haft linjen att vi ska vara fullt delaktiga i skyddsarbetet med avtal. Vi har väldigt svårt att se att de kan komma undan med att utestänga oss från det, det finns ingen öppning för det i arbetsmiljölagen, fortsätter hon.

–  Det som händer nu är att det ställs på sin spets, arbetsdomstolen ska avgöra vad det innebär att ha ett fristående kollektivavtal som inte är det först ingångna på arbetsplatsen.

Försvara strejkrätten som vänsterpartist

Som vänsterpartister är det viktigt att vi försvarar strejkrätten, därför avslutar jag intervjun med att fråga Amanda om hon har några råd till vänsterpartister som är intresserade av att lära sig mer om strejkrätten eller ge sig in i debatter.

–  Läs på! Generellt har medlemmarna i vårt parti en hög kunskap om facklig-politiska frågor, men strejkrätten består av många snåriga frågor som är långt borta från det vardagliga fackliga arbetet. Våga också nörda ner dig i principiella frågor vad gäller strejk. Det hjälper dig att vara förberedd när diskussionen väl kommer, oavsett om du debatterar varför den nya lagstiftningen suger eller argumenterar för varför det är viktigt att värna om rätten till politiska strejker, avslutar Amanda.

Text: John Edström Foto: Alice Vernersson

Texten publicerades ursprungligen i  Vänsterpartiet Göteborgs medlemstidning Göteborgsvänstern, nr 3/2019.

Uppdaterades: 10 jan 2020