Krönika

Vi ska driva likgiltighetens barbari på flykt

Jag tillhör inte de aktivister som dagligen kämpar för alla människor på flykt. Jag tillhör snarare de som försöker hitta tid för att då och då hoppa in några timmar. De som tömmer förråden på allt användbart i hopp om att det ska göra skillnad. Jag är en gäst i både flyktingarnas och aktivisternas vardag. Men för mig har det ändå blivit tydligt vad en rörelse kan åstadkomma när den är både folklig och välorganiserad.

De första veckorna handlade det nog om en ren känsloreaktion från många av oss. Plötsligt upptäckte vi hur många som kände samma sak. När vi demonstrerade och när vi började agera. Vi insåg att vi måste förändra likgiltighetens barbari inför den mänskliga katastrof som murarnas Europa har skapat. I ekot av ett främlingsfientligt Europa kändes det viktigare än på länge att vi var många, tillsammans, som kände att nu är det nog. Att den tysta majoriteten blev en majoritet som står upp för människovärdet. För allas rätt till skydd undan förföljelse, krig och förtryck.

Jag är stolt över att vara med i ett parti som snabbt ställde uppför att göra skillnad. Jag vågar påstå att husera flyktingar har varit den viktigaste insatsen partiet gjort på länge. När det gått en tid och en viss eftertänksamhet är på sin plats finns det flera skäl att vara stolta. Skäl bortom den direkt livräddande insats som det inneburit för många. Nämligen vad detta betyder att vara en rörelse för att åstadkomma politisk förändring.

I flyktingkrisens spår har Vänsterpartiet visat att vi är en rörelse i alla dess bemärkelser. Vi visar vad det betyder att stå upp för solidaritet. Traditionen att stå upp för solidaritet i praktisk handling är en lång inom arbetarrörelsen. Den går tillbaka till dess födelse. När arbetarna samlade till arbetslöshetskassor, strejkkommittéer och gemensamma sjukkassor gjorde de praktisk politik. Det som sedan kom att bli en del av välfärdsstaten. För första gången på väldigt länge gör vi det igen.

Nu har ett gyllene tillfälle infunnit sig. Folket är på vår sida. Den opinionsvind som etablissemanget och brunhögern lyft fram har avstannat. Oppositionens kritik har blivit till en rännil av gnällig alarmism. Idag är den opposition som vänder sig mot ett mer öppet Göteborg och Sverige på reträtt. Tusentals aktivister har visat att en mer solidarisk stad är en bättre stad. Det ger en grogrund för mer och bättre vänsterpolitik. Det är ingen utopi eller verklighetsfrånvänd politisk agenda, det är vardagspolitik.

Fuck you Dublinförordningen, fuck Schengen, fuck EU:s förbannade murar, fuck you very much! Det går att göra bättre! Vi ska driva likgiltighetens barbari på flykt, inte människorna.
Kamrater, sträck på er! Det här gjorde ni bra!

Bernmar23Daniel Bernmar
Kommunalråd Vänsterpartiet Göteborg