Göteborgsdistriktet

Hans Lindes tal på 1 maj

Kamrater,

Runt om i Sverige samlas vi nu. Vi stryker vår bästa skjorta, vi vecklar ut våra
fanor och skriver plakat om fred med våra barn.

Vi tar spårvagnen från Bergsjön och båten från Styrsö. Vi tar med barnvagnen
och rullatorn. Vi går med arbetskamraterna från Västtrafik och med vännerna
från Lärarhögskolan. Några av oss firar 1 maj för första gången, andra har
deltagit sen de knappt kunde gå.

Vi har alla vandrat längs en väg som fört oss hit. För vissa var den krokiga, för
andra var den rak och självklar.

Min väg till detta torg började i Trelleborg 1995.

I min lilla hemstad fanns 60-70 skinnskallar och de märktes. Genom hot och
våld attackerade man invandrade, tjejer som tog för mycket plats, hiphopare och
egentligen alla andra som man uppfattade som avvikande.

Min bästa kompis var från Colombia och jag kom ut som bög. Jag var en
självklar måltavla för nynazisterna hat och hot.

Det blev nödvändigt att göra något och det blev nödvändigt att göra det
tillsammans med andra. Inte för vackra ideal eller för något partiprogram utan
för att jag skulle få vara den jag är.

Vi var inte så många i början i Trelleborg. Men när någon bröt tystnade, började
säga ifrån mot nynazism och homofobi så var det flera som vågade. Till slut blev
vi hundratals som gick längs Trelleborgs gator med facklor mot rasism.

Där och då lärde jag mig det kanske viktigaste jag lärt mig i mitt liv. Att ensam
inte är stark – starka blir vi tillsammans. Det jag lärde mig var solidaritet.

Det är min väg till detta torg. Jag vet att ni alla bär på er egen unika berättelse.
Om ilska över orättvisor, om drömmar om förändring och om insikten att vårt`Hans Linde 1 maj
samhälle blir så mycket starkare om det byggs med solidaritet.

Vi är en brokig skara – men det är det som är vår styrka.

Socialister,

När vi samlades för ett år sedan hette Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt. Vi var det land i Västvärlden där klassklyftorna växte snabbast och våra äldreboenden och skolor såldes ut på löpande band.

Svenska folket röstade för förändring och gav Stefan Löfven möjligheten att
bilda en rödgrön trepartiregering. Men Löfven valde en annan väg och
konsekvenserna av att hans bildade regering utan Vänsterpartiet syns nu nästan
varje dag. Det kommer inga initiativ för att för bekämpa otryggheten på
arbetsmarknaden, klimatpolitiken är en besvikelse, man ställer sig bakom det
nyliberala handelsavtalet TTIP och vapenexporten till diktaturer fortsätter. Så
hade det inte sett ut om Vänsterpartiet suttit i regeringen.

Vänsterpartiet är nu i opposition. Men vi utnyttjar varje chans att vrida politiken
till vänster – vi gör det i de över 100 kommuner vi styr. Vi gör det genom
budgetförhandlingar med regeringen och vi gör det genom att skapa opinion runt
om i Sverige. Och Vänsterpartiets inflytande börjar märkas.

I år blir det 2500 fler anställda i äldreomsorgen, alla barn får gratis mediciner,
kvinno- och tjejjourerna får mer pengar, a-kassan höjs och det satsas på
förlossningsvården.

Tack vare den opinion som vi skapade tillsammans i och utanför riksdagen
tvingades regeringen avsluta det skamliga militära samarbetsavtalet med
Saudiarabien.

Men vår enskilt största seger är att vi nu avslutar vinstjakten i svensk välfärd.
Det har varit tjugo år av ständiga privatiseringar, där äldreboende efter
äldreboende sålts ut, där skola efter skola offrats för kortsiktig vinstjakt. Men
idag kan vi idag säga; Nu är det slut! Nu stänger vi butiken!

Så ser en politik för solidaritet ut – men det hade inte blivit möjligt utan
Vänsterpartiet.

Nu vill vi ta nästa steg. Vi kommer inte nöja oss med att Aleris och Vardaga
tvingas säga tack och adjö. Våra visioner har aldrig inskränkt sig till att bara
handla om att lappa i trasiga system eller att göra klassamhället lite mer
uthärdligt.

Vi vill se en skola där advokatens dotter och undersköterskans son möts i samma
klassrum. Vi vill se en sjukvård där det är behoven som – inte tjockleken på våra
plånböcker. Vi vill att varje farmor ska få den omsorg som hon förtjänar oavsett
om är född i Mora eller i Mogadishu. Vi vill se en välfärd de anställda får rätt till
heltid, fler kollegor, ökat inflytande på sina arbetsplatser och möjlighet att
vidareutbilda sig. I grunden handlar det om att bygga en välfärd som vi alla kan
lita på.

Högerns politiker och ledarsidor upprörs över Vänsterpartiets inflytande. Till
dem säger jag – spar på krutet, vi har bara börjat bygga ett solidariskt Sverige!

Feminister,

Kvinnor tjänar under en livstid 3,6 miljoner mindre än män. Ett liv av ansvar för
städning, vab-dagar och matlådar belönas med ofrivillig deltid, delade turer, usla
löner och än sämre pensioner.

Nu vänder vi utveckling. Genom höjt underhållsstöd, höjd sjuk- och
aktivitetsersättning och satsningar på de fattigaste pensionärerna minskar vi nu
både klassklyftor och inkomstskillnaderna mellan män och kvinnor.

Men vi kommer inte kunna helt avskaffa skillnaderna i mäns och kvinnors
inkomster så länge som män bara tar ut en bråkdel av föräldraförsäkringen. Det
ojämlika uttaget av föräldraförsäkringen cementerar kvinnors lägre löner och
pensioner. Vi har inte tid att vänta. Vill vi se en jämställd arbetsmarknad – måste
vi ha en jämställd och individualiserad föräldraförsäkring.

Socialister,

”Jag har mer ork, mer tålamod, mer av allt”. Så beskriver undersköterskan
Ulrika Södergren sin vardag på Svartedalens äldreboende efter att man infört sex
timmars arbetsdag.

Jag tror att få undersköterskor, socialsekreterare och butiksbiträden med åtta
timmars arbetsdag skulle beskriva sin vardag på samma sätt. Sverige har en
arbetsmarknad som bryter ner oss, våra kroppar och våra hälsa. Vi har skapat en
välfärd som hålls upp genom förskollärares och vårdbiträdens värkande axlar
och sönderstressade vardag.

Man pratar om att vi ska jobba tills vi blir 72 år, men för alldeles för många
säger kroppen stopp långt innan det fyllt 65 år. Alldeles för många tvingas gå ner
i arbetstid, finansiera sin egen arbetstidsförkortning, därför att vardagen inte går
ihop.

Sverige betalar ett högt pris för stress, sjukskrivningar och en otrygg
arbetsmarknad. Vi har inte råd att vara ett land där handläggare på
försäkringskassan går i väggen, där kassörskornas axlar tar slut före hen fyllt 60
och där kvinnor tvingas jobba deltid för att vardagen ska gå ihop.

En arbetstidsförkortning, sex timmars arbetsdag, skulle kunna bli vår tids stora
frihetsreform!

Och det saknas inte resurser att korta arbetstiden. Bara under de tre senaste
månaderna har de svenska bankerna gjort 30 miljarder i vinst. För varje person
som står på det här på torget har Nordea, Handelsbanken och de andra i
finanssektorn tjänat mer än 3000 kronor sen 1 februari. Det är hög tid att avsluta
vinstfesten, att använda bankernas övervinster till att börja bygga Sverige
rättvist.

Högern dömer ut en arbetstidsförkortning, precis som man dömt ut varje reform
som byggt Sverige solidariskt. När vi krävde barnomsorg på 70-talet svarade
högern att det var en utopi. När vi krävde fem veckors semester sa man att det
var orealistiskt. När vi la förslag om bibliotek över hela Sverige skrattade man åt
oss. Men vår solidaritet visade sig vara så mycket starkare än högerns
skrämselpropaganda.

När högerns nu dömer ut en arbetstidsförkortning då svarar vi; Välkommen till
Göteborg, välkommen till Svartedalens äldreboende – här börjar vi bygga
framtidens arbetsmarknad!

Kamrater,

För 40 år sedan fick Sverige fri abort, en av 1900-talets största politiska segrar.
Genom vårt gemensamma arbete fick Sveriges kvinnor makten över sina
kroppar och vi utrotade i den närmsta mödradödligheten i vårt land.

Just nu tävlar Sverigedemokrater och Kristdemokrater om vem som kan ha den
mest kvinnofientliga politiken. Aborträtten ska inskränkas och barnmorskor och
hela sjukhus ska kunna vägra att genomföra aborter. Vi vet vad den politiken
leder, varje kvart dör en kvinna i en illegal abort runt om på jorden för att
politiker som Busch-Thor och Jimmy Åkesson tagit sig rätten att bestämma över
hennes kropp.

Det blir därför nästan komiskt när Busch-Thor talar om att staten ska lägga sig i
mindre i våra liv – Kristdemokraternas hela grundidé är ju att staten och
moraliserande politiker ska styra hur vi lever våra liv, hur våra familjer ska se ut,
vad vi använder våra kroppar till och hur vi uttrycker vår sexualitet.

Busch-Thor säger att hon vill ha nollvision för aborter i Sverige. Jag säger att vi
behöver en nollvision för politiker som vill inskränka aborträtten och bestämma
över våra kroppar!

Fredsvänner,

Det senaste månaderna har politiker tävlat om vem som vill lägga mest av våra
gemensamma resurser på försvaret. Tänk om svenska politiker på samma sätt
kunde tävla i att vilja satsa på äldreomsorgen eller på insatser för att rädda
klimatet?

Ryssland är idag ett säkerhetspolitiskt hot. Först och främst mot alla ryssar som
motsätter sig Putins styre och mot de grannländer som försöker forma en
självständig politik. Det ser vi inte minst i östra Ukraina.

Men det är bara i Jan Björklund retorik som Ryssland utgör ett militärt hot mot
Sverige. Det är inte så att Gotland står på tur efter Krim.

Det innebär inte att det saknas säkerhetspolitiska hot mot vårt land idag.

Under förra året attackerats i genomsnitt en moské varje månad. Var tredje ung
transperson i Sverige har någon gång inte vågat gå ut på grund av hot. 46
sexualbrott mot kvinnor anmäls varje dag.

Detta hat slår mot småbarnsmamma som bär slöja i Tomelilla, mot Håkan och
Roy i Kinna och mot rabbin i Malmö. Men hatet är också ett säkerhetshot mot
hela vårt samhälle.

Vi kan inte blunda för att klimatförändringarna är det enskild största
säkerhetshotet mot vårt land. I somras härjades Västmanland av den värsta
skogsbranden i modern tid. I Halland drabbades Getinge av kraftiga
översvämningar och dricksvattnet slogs ut. Vi är ett land beroende av våra
skogar, vår mark och av våra hav. Om vi inte lyckas stoppa klimatförändringarna
hotas vårt samhälle i grunden.

Vänsterpartiet kommer aldrig ge sig in i en tävling med Björklund och
regeringen om vem som vill placera ut flest soldater på Gotland. Men vi
kommer aldrig vika oss i försvaret av vår militära alliansfrihet, av klimatet och
av allas rätt att leva sina liva utan hat och hot. Det är så vi värnar Sveriges
säkerhet på riktigt!

Kamrater,

Upprustningen märks också här i Göteborg. Ute i vår skärgård vill försvaret
kraftigt utöka skjutövningarna och öppna upp södra skärgården för
internationella militärövningar. Nu ligger skärgårdens framtid i händerna på
miljöminister Åsa Romson och regeringen.

Jag är stolt över att Göteborgs har en levande skärgård för både bofasta och
djurliv. Och på somrarna möts vi från hela Göteborgs i Vrångös naturreservat
och på Asperös stränder.

Nu är det hög tid för regeringen att bestämma sig – ska Göteborgs skärgård vara
en levande skärgård eller en plats där Nato ska träna inför framtidens krig.
Vänsterpartiets besked är tydligt – vår skärgård är inte till salu!

Kamrater,

För en stund sedan avslutade Margot Wallström sitt tal på Götaplatsen. Efter åtta
mycket långa år med Carl Bildt är den en befrielse att ha en utrikesminister som
saknar oljestänk på sitt kavajslag.

När Wallström erkände Palestina och fördömde Saudiarabien kände jag något
jag inte känt på länge – stolthet över Sveriges utrikespolitik. Vi påmindes att vårt
land kan göra skillnad – när den politiska viljan finns.

En feministisk utrikespolitik är efterlängtad – och vill Wallström fylla sin retorik
med innehåll så saknar vi i Vänsterpartiet inte förslag för att världens kvinnor
ska känna att de har en allierad i Sverige.

Varannan minut dör en kvinna i samband med förlossning – en feministisk
utrikespolitik måste göra rätten till mödravård, preventivmedel och säkra aborter
till en huvudfråga.

Kvinnor äger 1 % av jordens tillgångar – då måste minst hälften av Sveriges
bistånd gå till kvinnor och flickor.

Och ska man bedriva en feministisk utrikespolitik med trovärdighet kan man
inte sälja vapen till Saudiarabien och allsköns andra förtryckarregimer.

Kamrater,

Vår solidaritet har aldrig slutat vid Torne älv eller vid Öresund. En värld där
människor drunknar i Medelhavet på flykt undan krig, en värld där
bangladeshisk kvinnor dör när textilfabrikerna kollapsar och en värld där Dawit
Isaak tvings tillbringa ännu en dag i fängelse – det är inte en värld vi vill leva i.

Vår värld är i akut behov av röster för internationell solidaritet.
I Syrien tävlar Assads regim och Islamska Staten i grymhet och övergrepp
samtidigt som omvärlden är passiv. Kriget har tagit 220 000 liv, tvingat 11
miljoner människor på flykt och skapat vår tids värsta humanitära katastrof –
men man har inte lyckats krossa det syriska folkets drömmar om frihet och
demokrati.

Under våren har modiga män och kvinnor i försvarat staden Kobane mot
Islamska Statens anfall. Läget var länge desperat, men man ställde solidaritet
mot fanatism om man segrade. Nu byggs Kobane upp och flyktingarna
återvänder hem. De behöver vår solidaritet och därför går Vänsterpartiets 1 majinsamlingen
i år till återuppbyggnaden av Kobane.

Vänner,

Om det är något vi kan lära oss av historien så är det att det inte finns någon
starkare kraft än människor som går ihop med varandra för förändring.
Solidariteten knäckte apartheid-regimen i Sydafrika, med solidaritet byggde vi
ut barnomsorg över hela Sverige och tack vare solidariteten minskar fattigdomen
i världen idag.

Också i min hemstad Trelleborg vann solidariteten. När jag flyttade från staden
efter ett par år hade vi brutit ner de högerextrema grupperna. Vår solidaritet hade
vunnit över deras hat.

Jag är övertygad om att solidariteten kan fortsätta vinna segrar. Vi kan korta
arbetstiden, slänga ut girigheten ur välfärden och bygga ett jämlikt Sverige. Vi
må vara en brokig skara som demonstrerar idag – men när vi förenas av
solidaritet finns det inget som kan stoppa oss.

Vi ses på barrikaderna!

Kommentarer är avstängda.