Okategoriserade

En lysande födelsedagsfest!

Vänsterpartiet i Göteborg firade sitt 90-årsjubileum lördagen den 17 november med en stor samling på Folkets Hus med föreläsningar, diktläsning, sång och estradsamtal med Jenny Broman som konferencier. Ingemar Svensson talade om hur det gick till då partiet bildades och satte in det i sitt historiska sammanhang. Han lyfte fram tre märkespersoner från Göteborg: Martin Andersson, som gav ut en tidning ”Generalstrejken” och därför fick tre års fängelse, Sofia Svensson, en lärarinna med stort engagemang för samhällets utsatta och så Zäta Höglund, då redaktör för Stormklockan. Ingemar Svensson berättade också kristillståndet i Sverige under krigsåren och om brödupproret i Haga 1917.

Jenny Wrangborg läste en egen eldande kampdikt, om klasskamp, solidaritet och kampen för rättvisa och demokrati – en text som drog ner entusiastiska applåder.

Örjan Svedberg berättade om partiets historia och gav bakgrunden till de splittringar som ju varit vanliga i vårt parti. Men han pekade också på viktiga punkter där vårt parti spelat en viktig, att inte säga avgörande roll, i Sveriges historia.

Spanienarbetet under 30-talet är en sån sak, där vårt parti varit drivande och otvetydigt påverkat. De flesta frivilliga som for till fronten för att kämpa för demokratin var kommunister. Vårt parti var också ledande för att hålla i insamlingarna för humanitär hjälp åt Spaniens folk. I kampen för demokrati har vårt parti alltid befunnit sig i första ledet.

Men vi har också upplevt nedgångsperioder. En sådan är de stora razziorna mot kommunister 1940. Efter kriget upplevde partiet en tid av uppsving, sen satte det kalla kriget in på hemmaplan: LO och sossarna ville driva ut kommunisterna.

Först i slutet av 50-talet kom en upphämtning med fredarbetet och kampen mot svenskt atomvapen. Under 70-talet genomfördes fler reformer än någonsin i Sverige och vårt parti var med och arbetade för dem. Utan vårt inflytande hade de inte kommit till stånd.

Fackliga frågor har alltid varit viktiga för partiet. Inga Lill Andersson talade om sitt arbete som fackligt aktiv i socialarbetarfacket under 50- och 60-talen, Per Andersson talade om sitt arbete på Volvo-Torslanda där man driver en demokratisk och öppen linje med underifrånperspektiv, till skillnad från den vanliga fackliga kampen, som ofta förs ovanför arbetarnas huvuden av anställda ombudsmän.

Solidaritet är ett honnörsord i arbetarrörelsen, inte minst i vårt parti. I ett estradsamtal, med Hans Linde som moderator, gav Greta Segerson några personliga minnesbilder från Spanien-insamlingarna, Luiz Navares talade om de latinamerikanska erfarenheterna, Eva Olofsson erinrade om vietnamarbetet på 60-talet, Inga Lill Andersson om Stockholmsapellen och antikärnvapenkampen och Thaher Pelasayed om den aktuella kampen för att hjälpa Palestinas folk.

Så blev det en stunds uppmuntrande allsång med Grith Fjeldmose.

Till sist talade Marianne Eriksson och Josefin Brink om vad feminism egentligen innebär bortom alla högtravande ord: att jobba för att kvinnor skall få ett drägligt liv i vardagen: fasta jobb, lika lön och rätten till sin kropp.

På kvällen blev det fest och glam med sång av trubaduren Dan Berglund i det nyrenoverade partihuset.

Det var ett utmärkt och väl förberett program och det kändes väldigt roligt att veta att man själv står i den vänstertraditionen och att man deltar i kampen för ett bättre samhälle med så fina kamrater i ett så bra parti – demokratiskt och socialistiskt med rättvisa, fred och ett bra liv för alla som ledstjärnor.

Nils Weijdegård 

Skriv en kommentar