Okategoriserade

Minnesord Rolf Olsson

Den 17:e maj förbyttes på ett ögonblick glädjen över den vackra våren till en mörk och sorglig dag. På en vandring med nära vänner på Bjärehalvön avled Rolf hastigt. Att Rolf inte finns hos oss längre är ofattbart. Han var ju mitt uppe i livet. Han var så levande med sin medmänsklighet, glädje, humor, sångröst och starka engagemang. Rolf var med sin kraftfulla och varma personlighet en människa man inte kunde låta bli att beröras av. Vi har inte bara förlorat en engagerad partikamrat utan även en mycket god vän. Allra störst är förlusten för Rolfs familj, livskamraten Gun, barnen Maria, Annika, och Anders med familj, systern Ann-Margret med familj och mamma Märta. Vi känner starkt med dem i deras förlust och sorg.

Rolf var uppvuxen i Morlanda på Orust. Fadern var styrman och mamman fabriksarbeterska. Rolfs bakgrund bidrog till hans genuina klasskänsla och rättvisepatos. Detta i sin tur kom att ha en stor betydelse för hans politiska engagemang. Rolf gick tidigt med i SSU och blev 1976 medlem i vpk. Under sina år som medlem i vänsterpartiet har Rolf varit en mycket aktiv partiarbetare. Han har haft ett mycket stort antal uppdrag och uppgifter i grundorganisation, partidistrikt och parlamentariska församlingar. Under åren 1998 – 2006 var han riksdagsledamot. I partiarbetet var han mycket uppskattad och respekterad. Han var påläst, kunnig och en skicklig debattör och var därför ansedd inte bara i partiet utan även i andra partier. När Rolf tog på sig en uppgift så gick han in för den med hela sin själ. Han gjorde inget halvdant eller medelmåttigt. Baksidan av detta var att Rolf ibland slet på sig själv mer än vad som kanske var bra för honom.

Som så många i Rolfs generation gjorde han en klassresa och utbildade sig till socionom. Som socialarbetare gavs han möjlighet att genom sitt yrke få utlopp för sitt politiska engagemang för de utsatta i samhället. Sedan 1990 var han, med avbrott för uppdraget som riksdagsledamot, chef vid socialkontoret i Backa. Även i yrkeslivet var han mycket omtyckt och ansedd. Han var en skicklig socialarbetare och chef.

Även om vänsterpartiet kom att ta en stor del av Rolfs liv så var det mycket annat som engagerade honom. Bland det viktigaste var hans älskade Bohuslän och framförallt Orust som låg honom varmt om hjärtat. Under det senaste decenniet kom han att tillbringa mycket tid där när han och Gun köpte sig ett hus alldeles i närheten av föräldrahemmet. Båten, skärgården och havet var en viktig del av Rolf. Där kunde han koppla av och njuta av tillvaron. Att stiga upp en tidig solig sommarmorgon och ge sig ut och dörja makrill var en härlig upplevelse att dela med Rolf. Många var vi vänner som blev varmt och generöst mottagna hos Gun och Rolf på Orust.

Sången och gitarren hörde ihop med Rolf. Han ledde gärna allsång då vi alla sjöng för full hals eller så framförde han sina fina tolkningar av bland andra Kent Andersson och Evert Taube. Rolf tyckte om att uppträda och han gjorde det med bravur. Det var många av oss som undrade varför Rolf inte valt att bli estradör. Hans imitationer av Evert Taube lockade till många skratt.

Rolf hade en ljus och optimistisk syn på livet. Han såg alltid möjligheter. Han tog ett stort personligt ansvar för att förändra det som han upplevde som fel. Med enorm drivkraft gick han in i det som engagerade honom. Det gjorde han i både stort som smått i privatlivet och politiken. Han har glatt många med sitt skämtlynne och fyndighet, och även med sin fina sångröst och gitarrspel. Men Rolf var inte bara en glad speleman. Han kunde även möta det mörka och svåra i livet. Han var en god vän som kunde lyssna och engagera sig när någon hade det svårt.

Det är svårt att föreställa sig att Rolf inte kommer att finnas med oss längre. Tomrummet och saknaden efter honom är smärtsam. En tröst är dock att vi vet att alla de fina minnen som Rolf gett oss ger oss lindring på vägen. Minnen som vi kommer att bära med oss och som gör att Rolf för alltid lever kvar inom oss.

Zsolt Szanto, för vännerna i stadsdelsvänstern

Skriv en kommentar