Okategoriserade

Vi har inte råd att svika Somalia

På gatorna i Mogadishu, Baidoa och Kismayo patrullerar etiopiska trupper. I södra Somalia faller amerikanska bomber över det som enligt numera välkänd retorik kallas terrornätverk men som är förvillande lika civila bostadsområden. Inom loppet av några veckor har den utländska ockupationen av Somalia fullbordats. Få gånger i modern tid har ett anfallskrig och en efterföljande ockupation mötts av en sådan internationell tystnad, ett sådant ointresse, som vi kunnat se under de gångna veckorna.

Omvärlden har svikit Somalias folk, en gång till. Den svenska regeringen är inget undantag. Medan Somalia tar avgörande steg bort från fred och nationellt självbestämmande, håller Carl Bildt presskonferens om sina optioner. Inte mycket görs ens för att få hem de svenska medborgarna i landet.

Den etiopiska regimen agerar utifrån sina regionala stormaktsambitioner och för att dölja övergreppen mot oppositionen i det egna landet. Man stöder övergångsregeringen som består av ett konglomerat av krigsherrar och är skapad som ett försök att åstadkomma fredliga förhållanden. Det är en artificiell konstruktion utan rötter i det somaliska samhället och dess inflytande på utvecklingen har dock varit mycket svagt. Att den sökt stöd hos ärkefienden Etiopien visar tydligt på dess svaga förankring i Somalia. Att de islamska domstolarna, UIC, i stället kunnat växa sig så starka beror helt enkelt på att de, till skillnad från övergångsregeringen, lyckats vinna ett folkligt stöd.
I dagarna har den somaliske talmannen avsatts. Därigenom försvann en av de tydligaste förespråkarna av dialog och försoning. Övergångsregeringen har därigenom blivit än mer dominerad av gamla krigsherrar som förespråkar konfrontation och militära lösningar.

Att USA söker en militär lösning i Somalia kommer knappast som en överraskning. Under hösten har man aktivt i FN försökt få igenom ett partiellt hävande av vapenembargot så att man öppet kunde rusta upp övergångsregeringen. När detta möte motstånd byte man strategi, till att bekämpa UIC genom ombud på plats, i Somalias fall Etiopien. Det råder i dag inget tvivel om att Etiopien genomförde anfallet mot Somalia efter godkännande från Washington.
Att det sista det genomfattiga Etiopien behöver är ett storskaligt krig var i sammanhanget ointressant. Att den alltmer auktoritära och diktatoriska regimen i Addis Abeba knappast förtjänar något internationellt stöd var irrelevant. I vår nya världsordning går säkerhetsintressen alltid före demokrati och utveckling. Kriget i Somalia är bara ett ytterligare exempel. USA har vid tidigare inblandning i Somalia inte förmått skapa annat än instabilitet, död och förödelse.
Somalia är i dag ett land där det råder brist på det mesta, men inte på vapen. FN:s vapenembargo mot landets bryts systematiskt av ett tiotal länder bland annat Etiopien och Eritrea. I många fall handlar det om vapen som är del av de globala handelsnätverken av lätta vapen. En fredlig utveckling i Somalia kommer kräva att vapenembargot upprätthålls, men också att vi får en tydligare global reglering av handeln med lätta vapen.

Vi har sett i Irak och Afghanistan hur fundamentalister kunnat värva nya medlemmar i kölvattnen av utländska invasioner. Ockupation föder desperation och frustration, som lätt kan exploateras. Etiopien och USA:s anfallskrig mot Somalia har inte bara försvårat möjligheterna för dialog och en fredlig utveckling i landet, man har med största sannolikhet gjort världen lite osäkrare.
Förenta Nationerna liksom EU, inklusive den svenska regeringen, har förespråkat en dialog mellan Baidaoregeringen och de "islamistiska domstolarna". USA:s militära angrepp har förutom att det strider mot internationell lag och undergräver FN:s auktoritet omöjliggjort en dialog mellan Baidoaregeringen och "de islamiska domstolarna".
Den svenska regeringen måste fördöma kriget och verka för en fredlig lösning som bygger på dialog utan utländska makters inblandning. Såväl USA som Etiopien och Eritrea måste omedelbart avbryta sin aktivitet i konflikten och respektera att Somalias framtid avgörs av dess eget folk, först då kan grunden för ett fredligt Somalia läggas.

Trots att det gått flera veckor sen Etiopiens attack mot Somalia inleddes finns det fortfarande minst ett100-tal svenska medborgare kvar i landet. Regeringen bör omedelbart ta initiativ för att garantera att de svenska medborgare som befinner sig i Somalia kan lämna landet, om så behövs genom evakuering liknande den som genomfördes vid Israels angreppskrig mot Libanon i somras. Uppgifter finns även att svenska medborgare gripits i södra Somalia, anklagade för "terrorism", om så är fallet måste UD och ambassaden i Nairobi agera med kraft för att garantera att dessa personer får en human behandling och en rättssäker utredning.

Hans Linde
riksdagsledamot (v) från Göteborg

Skriv en kommentar